Off the road: mina år med Cassady, Kerouac och Ginsberg - Carolyn Cassady

Just nu läser jag egentligen Anna Karenina av Tolstoj, men jag gör en liten paus för att hinna läsa Carolyn Cassadys Off the road. Jag ska se henne på Internationell författarscen på Kulturhuset på torsdag.

Jag läste mycket Kerouac i min ungdom och var fascinerad av det liv de levde. Tyvärr förutsatte dessa mäns liv ofta en kvinna som stöttade och backade upp hemmavid. Jack Kerouac hade sin mamma: "Memere" som en trygghet tills han söp ihjäl sig, och Carolyn Cassady fungerade nog på liknande sätt för Neal Cassady. Det finns en romantisk syn på beatlivet som blundar för att det nog inte var enbart romantiskt att vara kvinna i dessa kretsar. Därför vill jag läsa Carolyn Cassady och jag ser fram emot att höra henne på torsdag.

Förresten, liknande associationer fick jag när serien omSarte och Beauvouir gick i TV för ett tag sedan. Mannen i fokus och kvinnan i skuggan. Manliga genier verkar ta sig rätten att behandla kvinnor som skit. Det är mycket irriterade.

Vi i villa - Hans Koppel

språket igen...fast på ett annat sätt.
Säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt.
Det går.

Det här är en elak liten pärla.

Reglerna - Sara Mannheimer

Neurotisk,
igenkännande,
irriterande,
annorlunda,
roande,
och så språket,
det är språket som gör boken,

En resa i vintern - Bernard Noël

Fragment av samtal på ett tåg, beskrivning av utsikt från tågfönster, allt blandas som det gör när man åker tåg. Läste den på tåget, vilket inte gjorde den sämre; mina intryck och överhörda samtal blandade sig med dem i boken.

Flyga drake - Khaled Hosseini

En till av Hosseini... ja, den håller, kanske lite väl tillrättalagd. Jag vill inte se filmen då jag tror den har förutsättningar att bli lite för sentimental. Största behållningen av boken är inblicken man får i Afghanistan från tiden före Sovjets invasion och talibanerna.

Brott - Karin Fossum

Jag har läst en del sedan sist men inte haft ork att skriva. Nu försöker jag skriva ikapp det jag läst t o m april.

Intressant stilgrepp är bokens behållning.... men för övrigt tyckte jag den var lite tråkig. Jag är inte helt såld på Fossum faktisk.

Man har skjutit ett lejon - Maria Wine

Utan sentimentalitet skildras ett barns utsatthet. Det redan utsatta barnet straffas av obetänksamma och hänsynslösa vuxna och det sätter spår i själen som aldrig riktigt läker.

Går det åt helvete är jag ändå född - Agneta Klingspor

Boken fick jag som oväntad bilaga till senaste 00tal som handlar om självbiografier och bl a innehåller en lång intervju med Agneta Klingspor. Förfall, smuts, elände och död på ett rasande, ilsket och underhållande sätt. Går det ihop. Ja.

Insekt - Claire Castillon

Nä, det blir för enahanda makabert med alla dessa frustrade mor-dotter-relationer. Claire Castillon vänder ut och in och in och ut och det finns nog inte en sida av nämnda relationer som hon inte belyser. Men för spektakulärt, fyndigt visserligen och språkligt helt ok, ganska snitsigt t.o.m. men nä, det funkar inte. Inte på mig. För kyligt.

Och då är det väl lika bra att jag sågar hennes senaste novellsamling också: Inte kan man hindra ett litet hjärta att älska. Här är temat parrelationer. Kanske blev den bättre mot slutet. Jag vet inte, för jag gav upp nånstans i mitten. Samma kyla eller kanske cynism, och ingen värme.

Uppdaterad 2008-03-26
Nej , den var inte så kass som det lät ovan. efter att ha vilat mig och läst lite annat, tog jag tag i novellerna igen och flera var faktiskt läsvärda. Noveller ska nog läsas eftertänksamt coh smältas en i taget med en paus efter varje och inte slukas alltför hastigt.

Söndagsnöje

Brukar inte nappa på uppmaningar men .... denna gång följer jag Hermias uppmaning:

"1. Ta närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 23.
3. Leta upp den femte meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare."

Alltså:

"naglar, ben och urdjurshuden."

ur Bebådelsen av Mare Kandre.

Ja, hela sidan förtjänar att citeras:

"Mor : dit ingen längtar, dit skall jag gå!
I vattnets tysta grumliga kammare skall jag sitta -
Här växer hjärtat ut, tungt och labialt:
naglar, ben och urdjurshuden.
Fiskarna blåser sitt ljus i mitt hjärta,
hjärtat ljudar:
L - I - V
L - I - V"

Myggor och tigrar - Maja Lundgren

Så mycket har skrivits om Myggor och tigrar (43200 träffar på Google) och om dess författare Maja Lundgren (31900 träffar). Hon har beskrivits som skör, galen, modig, feg.


Jag vet inte hur jag ska klassificera denna roman (varför jag nu måste göra det?), men den består av olika delar, som hänger ihop, som bildar en helhet, fast spretig. Det jag finner mest spännande är den utforskande linje som går som en röd tråd genom boken, ett ständigt ifrågasättande av de egna upplevelserna, av den egna slutsatserna. Hon misstänker att hon kommer att kallas paranoid. Allt förutser hon och tar konsekvenserna av. Hon gör det inte lätt för sig. Jag ser det som ett reningsbad mer än som en hämndaktion. Något hon var tvungen att göra för att kunna gå vidare, renad. Hon var tvungen ta fram alla känslor och händelser i ljuset. Sätta ord på dem och syna dem. Vända och vrida på dem. Hon visar ingen pardon, allraminst mot sig själv.

Alla aspekter har inte behandlats lika mycket i media. Det har ju mest varit fokus på de namngivna männen. Barndomsdelen har inte kommenterats alls och inte våldtäkten heller. Delarna från Neapel har karaktären av dagboksanteckningar, lite långtråkiga. Dessa blandas med lysande passager. Jag ser verkligen fram emot nästa roman av Maja Lundgren.

Uppdatering 2008-03-06:
Hermia tipsar om en bra recension i Arbetarbladet som behandlar våldtäkten och analyserar det märkliga fenomen att den helt ignorerats av de flesta recensenter. I Ord & Bild nr 5 skriver Klara Bengtsson bra om barndomssikildringen i boken och även våldtäkten.

Det stulna hjärtat - Joyce Carol Oates som Lauren Kelly

En mellanbok. En bok mellan de viktiga böckerna. En bok medan jag bestämmer mig för vilken jag ska ta härnäst. Fungerar lite som sorbeten mellan rätterna. Neutraliserar smaklökarna och sinnet. Men ger inte mycket mer än så.

Descartes hemliga anteckningar - Amir D. Aczel

En spännande upptäcktsfärd i matematikens tidiga upptäckter. Stackars Descartes som inte vågade lägga fram sina teorier av rädsla för inkvisitionen. Som trodde att han skulle få en fristad i Sverige, men tvingades ändra sina behagliga vanor att sova till ca 10 och ligga i sängen och läsa och tänka i flera timmar. I Sverige tvingades han ge drottning Kristina lektioner i filosofi redan kl 5 på morgonen. Sedan blev han sjuk och dog.

Vad var det då han kom fram till i sina hemliga anteckningar, som han inte vågade publicera. Jag tänker inte avslöja allt, men detta är en ledtråd:
4 6 8 12 20
4 8 6 20 12

Jag är inget mattesnille, men jag tycker om att försöka förstå. Jag tycker även att det är fascinerande (och hemskt) att det fanns en tid när kyrkan hade en sådan makt över vetenskapen att de t o m fick vetenskapsmän att förneka den heliocentriska världsbilden.

Internationell författarscen på Kunskapskanalen

Ikväll kan vi se underbara Jenny Diski i en inspelning från den 24 maj 2007.

Nästa vecka ser jag med spänning fram emot Mircea Cartarescu från den 3 maj 2007. Jag vill höra honom tala om sina förtrollande världar.

Sedan hoppas jag att Richard Ford kan fånga mitt intresse så att jag äntligen kommer till skott med den samtida manliga amerikanska litteraturen.

Imre Kertésc är jag redan bekant med genom Mannen utan öde, en bok som borde skänkas till alla som tror att förintelsen aldrig ägt rum.

Drottning för att tag - Karen Lindsey

Med anledning av SVT:s nya serie plockar jag fram Karen Lindseys Drottning för att tag. Karen Lindsey har specialiserat sig på kvinnohistoria under Tudortiden och berättar här drottningarnas histora:
1. Katarina av Aragonien - skilsmässa.
2. Anne Boleyn - halshuggen
3. Jane Seymour - död i barnsäng
4. Anna av Kleve - skilsmässa
5. Katarina Howard - halshuggen

6. Katarina Parr - överlevde och blev Henrik den åttondes änka.

Tusen strålande solar - Khaled Hosseini

Den här boken är så oerhört gripande att den får mig att gråta . Den går ju inte att bortförklara med att det är en roman, enbart. Den är så mycket mer. Jag var lite skeptisk innan ( som jag lätt kan bli när en bok hyllas på alla topplistor), men den höll. Nu bara måste jag läsa Flyga Drake.

Ensamhetens vin - Irène Némirovsky

Hélène i Ensamhetens vin hatar sin mor som är oförmögen att se henne och visa henne kärlek. Hennes far väljer att inte se moderns otrohet och ägnar alltmer av sin tid åt spekulationer och spel. Hennes enda vän är guvernanten, fröken Rose, som outtalat bekräftar Hélènes känsla av ensamhet, och vetskap om moderns svek. När fröken Rose försvinner ökar känslan av ensamhet och barnets rättmätiga förtvivlan över att inte få den moderskärlek hon har rätt till övergår i cynism och hat. Hon planerar att hämnas men brådmoget inser hon att hon kanske inte är bättre än modern. Personbeskrivningarna psykologiskt skarpa och miljöbeskrivningarna levande. Jag upplever slutet som hoppfullt, hon har blivit vuxen och tar steget ut i ett eget liv och hon är stark och inte rädd för att leva.

Änglarösten - Arnaldur Indridason

Försvunna barn och förlorade barndomar, övergivna barn och ensamma vuxna är de trådar som löper genom denna bok. En deckare förvisso men med fokus mer på de psykologiska skeendena inom varje människa än på jakten på mördaren.

Ibland vill jag läsa en deckare som avkoppling. Det jag kräver av en deckare är att språket inte ska vara så dåligt att jag irriterar mig hela tiden. Den här irriterade mig inte det minsta. Riktigt bra.

Kom och hälsa på mig om tusen år - Bodil Malmsten

Bodil Malmsten får gärna skriva en bok om året i tusen år. Hon är beroendeframkallande. Som tur är finns hennes blogg där hon skriver nästan varje dag.

Priset på vatten i Finistere är fortfarande min favorit som jag brukar plocka fram när jag behöver skratta så att tårarna rinner. Jag rekommenderar s 125-127 där Bodil Malmsten tampas med det franska språket. Det är mycket välgörande och vansinnigt roligt.

bokus - räddaren i nöden

Nej, jag lider inte av bokbrist... men jag längtar efter en bok som griper tag. Nu såg jag att Albert Bonniers Förlag precis givit ut Ensamhetens vin av Irène Némirovsky. Se bara vilket vackert omslag och läs bara presentationen:

"Hélène har en olycklig barndom i en rysk landsortsstad, med en kall, självupptagen mamma, en förmögen men frånvarande pappa och en älskad fransk guvernant, vars närvaro dock alltid är hotad av mammans nyckfullhet. För modern är Hélène mera ett hinder i hennes extravaganta men provinsiella societetsliv och älskaren, därtill hennes kusin, upptar henne mycket mer än den plågade dottern. Så sveper revolutionen in över Ryssland och familjen tvingas fly, först till Finland och sedan till Paris, där Hélène, nu en ung kvinna, erövrar sin självkänsla och till sist vågar utmana sin avskydda mamma. – En stark roman - rysk, melankolisk, furiös – vars handling ligger nära författarens eget liv."

Bitterfittan - Maria Sveland

Bitterfittan är nog en sån där bok som jag vill ha läst. Och nu har jag gjort det. Och ... ja helt ok... men inte är det nåt nytt att det inte alltid är lätt att få ihop allt.

Jag har nog inte föutsättningar att bli en bitterfitta. Min pappa har t.ex. varit alldeles för delaktig i hemmet under hela min uppväxt. En ganska ovanlig man för sin generation verkar det som när jag jämför med många andra. När jag var småbarnsmamma var jag ensamstående och hade ingen att bli bitter på utan fick fixa det mesta själv. Min sambo sedan många år är av uppfattningen att man delar och hjälps åt. Jag känner inte att jag har huvudansvaret för något hemma mer än vad han har (möjligen är gardinerna och böckerna mitt ansvar men maten är mer hans).

Bara för att samhället är ojämlikt behöver inte individerna vara det. Men man ska inte heller förledas att tro att samhället är OK bara för att man själv har lyckats leva någorlunda jämlikt.

läsa dikt...och lyssna

Lena Granhagen är en av mina favoritdiktläsare. Hon läser dikter om tystnad i Vågen i P1 den 14 januari. Hon är aldrig affekterad, hon låter orden leva sitt eget liv, rösten är så behaglig att lyssna på att man bara vill höra mer och mer...

BOKslut 2007

Inspirerad av Spectatia har jag gjort ett litet årsBOKslut för 2007:

Jag har läst 67 böcker och lyssnat på 3: totalt 70 böcker

Språk
svenska - 67
engelska - 3

Författarens nationalitet
svensk - 36
brittisk- 20
amerikansk - 6
fransk - 4
en vardera av rysk, rumänsk, italiensk och norsk nationalitet

Författarens kön
kvinnor - 43
män - 27

Kommentarer
Drygt 60 % av författarna är kvinnor. Det kan vara en slump, för jag har inte medvetet föresatt mig att läsa fler kvinnor. I fortsättning ska jag försöka vara mer uppmärksam på vad som styr mina val. Hälften av författarna är svenska, vilket är en följd av att jag varit nyfiken på många nya svenska böcker som kommit under året. Att brittiska författare kommer som god tvåa med 20 böcker är inte förvånande. Brittiska författare tillhör mina favoriter. Trots detta har jag i princip nästan enbart läst böcker på svenska, vilket väl är ett uttryck för en viss bekvämlighet. Det går fortare, men är inte alltid lika givande. Bot och bättring 2008!

Kärleksbarnet - Hillevi Wahl

Kärleksbarnet har jag tänkt läsa ett tag. Nu låg den framme på bibblan, just återlämnad. Osentimentalt beskriver hon en helvetisk uppväxt med missbrukande föräldrar.

Nej, jag orkar nog inte läsa fler böcker på detta tema på ett tag. Vilket jag även sa efter att ha läst Åsa Linderborg. Och jag kände mig helt golvad av Lo Kauppi. Ändå kan jag inte låta bli att läsa, försöka förstå och få inblick i uppväxter som är så fjärran från min egen. Kanske just därför.

bokbytardag

Jag har varit på bokbytardag och träffat 12 likasinnade. När jag gick igenom bokhyllorna för att se vad jag skulle ta med mig insåg jag snabbt att mina favoriter vill jag ju ha kvar, och "skämböckerna", lättviktarna, vill man ju inte ta med. Så det blev nåt mittemellan. Dock verkade de flesta ha ungefär samma problem. Trots detta hittade jag flera godbitar. Detta är vad jag fick med mig hem:



Bl.a Christa Wolf - Liksom levande,
Mare Kandre - Bebådelsen,
Jane Austen - Pride and Prejudice.

Det femte barnet - Doris Lessing

Det femte barnet väcker många tankar.
Om moderskapet och det tabubelagda i att inte älska sitt barn.
Om barnet som en inkräktare, ett litet monster, först i moderns kropp, sedan i familjen, en främling, något ondskefullt.
Om våra svårigheter att hantera det vi inte kan förstå.
Om vår osäkerhet när våra invanda beteenden inte fungerar.
Om ömhet inför den svaga, den udda, den som försöker men inte räcker till.
Om rädsla inför det främmande.

Det ges inga svar på varför Ben är som han är, det är kanske inte heller det väsentliga. Utan kanske just att väcka dessa tankar.

Ny bokblogg

Jag brukar inte annonsera när jag lägger till en ny blogg på min länklista, men denna gång gör jag det. Jag är så imponerad av hennes redovisning av lästa böcker 2007 .

Både sättet hon gör det på och alla böcker hon läst som jag ännu inte läst.

Men.... vet du vem som är Bo Baldersson?

Stig Claesson

Stig Claesson är död. Han blev 79 år gammal.
Det kan man inte säga något om. Han skrev över 80 böcker.
Jag hittade 6 av dem i min bokhylla:

Flickor
Rosine
Män i min ålder
Den extra milen
Västgötalagret
Om vänskap funnes (min favorit, mycket Paris-romantik)

Nu hoppas jag att att SVT tar tillfället i akt och visar Vem älskar Yngve Frej, en av de bästa, helt enkelt!

Födelsedagspresenter

Igår fyllde jag år och då fick jag
Julio Cortazar, Samlade noveller
Doris Lessing, Det femte barnet
Bodil Malmsten, Kom och hälsa på mig om tusen år
och rejäla presentkort på Akademibokhandeln.

Utan mig - Marie Desplechin

Avslutade denna nu. Vet inte varför det tog emot i mitten (tror jag var splittrad av en massa andra böcker) för nu när jag tog upp den igen var den ju så bra. Tack Caroline för alla bra boktips jag får från dig.