Sorg

Min älskade livskamrat, min bästa vän, min andra halva, dog den 9 november 2008. Livet stannade upp. Så jag läser böcker om sorg nu. Det hjälper. Under sommaren har jag läst mycket annat, det kommer jag att återkomma till.

Off the road: mina år med Cassady, Kerouac och Ginsberg - Carolyn Cassady

Just nu läser jag egentligen Anna Karenina av Tolstoj, men jag gör en liten paus för att hinna läsa Carolyn Cassadys Off the road. Jag ska se henne på Internationell författarscen på Kulturhuset på torsdag.

Jag läste mycket Kerouac i min ungdom och var fascinerad av det liv de levde. Tyvärr förutsatte dessa mäns liv ofta en kvinna som stöttade och backade upp hemmavid. Jack Kerouac hade sin mamma: "Memere" som en trygghet tills han söp ihjäl sig, och Carolyn Cassady fungerade nog på liknande sätt för Neal Cassady. Det finns en romantisk syn på beatlivet som blundar för att det nog inte var enbart romantiskt att vara kvinna i dessa kretsar. Därför vill jag läsa Carolyn Cassady och jag ser fram emot att höra henne på torsdag.

Förresten, liknande associationer fick jag när serien omSarte och Beauvouir gick i TV för ett tag sedan. Mannen i fokus och kvinnan i skuggan. Manliga genier verkar ta sig rätten att behandla kvinnor som skit. Det är mycket irriterade.

Vi i villa - Hans Koppel

språket igen...fast på ett annat sätt.
Säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt.
Det går.

Det här är en elak liten pärla.

Reglerna - Sara Mannheimer

Neurotisk,
igenkännande,
irriterande,
annorlunda,
roande,
och så språket,
det är språket som gör boken,

En resa i vintern - Bernard Noël

Fragment av samtal på ett tåg, beskrivning av utsikt från tågfönster, allt blandas som det gör när man åker tåg. Läste den på tåget, vilket inte gjorde den sämre; mina intryck och överhörda samtal blandade sig med dem i boken.

Flyga drake - Khaled Hosseini

En till av Hosseini... ja, den håller, kanske lite väl tillrättalagd. Jag vill inte se filmen då jag tror den har förutsättningar att bli lite för sentimental. Största behållningen av boken är inblicken man får i Afghanistan från tiden före Sovjets invasion och talibanerna.

Brott - Karin Fossum

Jag har läst en del sedan sist men inte haft ork att skriva. Nu försöker jag skriva ikapp det jag läst t o m april.

Intressant stilgrepp är bokens behållning.... men för övrigt tyckte jag den var lite tråkig. Jag är inte helt såld på Fossum faktisk.

Man har skjutit ett lejon - Maria Wine

Utan sentimentalitet skildras ett barns utsatthet. Det redan utsatta barnet straffas av obetänksamma och hänsynslösa vuxna och det sätter spår i själen som aldrig riktigt läker.

Går det åt helvete är jag ändå född - Agneta Klingspor

Boken fick jag som oväntad bilaga till senaste 00tal som handlar om självbiografier och bl a innehåller en lång intervju med Agneta Klingspor. Förfall, smuts, elände och död på ett rasande, ilsket och underhållande sätt. Går det ihop. Ja.

Insekt - Claire Castillon

Nä, det blir för enahanda makabert med alla dessa frustrade mor-dotter-relationer. Claire Castillon vänder ut och in och in och ut och det finns nog inte en sida av nämnda relationer som hon inte belyser. Men för spektakulärt, fyndigt visserligen och språkligt helt ok, ganska snitsigt t.o.m. men nä, det funkar inte. Inte på mig. För kyligt.

Och då är det väl lika bra att jag sågar hennes senaste novellsamling också: Inte kan man hindra ett litet hjärta att älska. Här är temat parrelationer. Kanske blev den bättre mot slutet. Jag vet inte, för jag gav upp nånstans i mitten. Samma kyla eller kanske cynism, och ingen värme.

Uppdaterad 2008-03-26
Nej , den var inte så kass som det lät ovan. efter att ha vilat mig och läst lite annat, tog jag tag i novellerna igen och flera var faktiskt läsvärda. Noveller ska nog läsas eftertänksamt coh smältas en i taget med en paus efter varje och inte slukas alltför hastigt.

Söndagsnöje

Brukar inte nappa på uppmaningar men .... denna gång följer jag Hermias uppmaning:

"1. Ta närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 23.
3. Leta upp den femte meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare."

Alltså:

"naglar, ben och urdjurshuden."

ur Bebådelsen av Mare Kandre.

Ja, hela sidan förtjänar att citeras:

"Mor : dit ingen längtar, dit skall jag gå!
I vattnets tysta grumliga kammare skall jag sitta -
Här växer hjärtat ut, tungt och labialt:
naglar, ben och urdjurshuden.
Fiskarna blåser sitt ljus i mitt hjärta,
hjärtat ljudar:
L - I - V
L - I - V"

Myggor och tigrar - Maja Lundgren

Så mycket har skrivits om Myggor och tigrar (43200 träffar på Google) och om dess författare Maja Lundgren (31900 träffar). Hon har beskrivits som skör, galen, modig, feg.


Jag vet inte hur jag ska klassificera denna roman (varför jag nu måste göra det?), men den består av olika delar, som hänger ihop, som bildar en helhet, fast spretig. Det jag finner mest spännande är den utforskande linje som går som en röd tråd genom boken, ett ständigt ifrågasättande av de egna upplevelserna, av den egna slutsatserna. Hon misstänker att hon kommer att kallas paranoid. Allt förutser hon och tar konsekvenserna av. Hon gör det inte lätt för sig. Jag ser det som ett reningsbad mer än som en hämndaktion. Något hon var tvungen att göra för att kunna gå vidare, renad. Hon var tvungen ta fram alla känslor och händelser i ljuset. Sätta ord på dem och syna dem. Vända och vrida på dem. Hon visar ingen pardon, allraminst mot sig själv.

Alla aspekter har inte behandlats lika mycket i media. Det har ju mest varit fokus på de namngivna männen. Barndomsdelen har inte kommenterats alls och inte våldtäkten heller. Delarna från Neapel har karaktären av dagboksanteckningar, lite långtråkiga. Dessa blandas med lysande passager. Jag ser verkligen fram emot nästa roman av Maja Lundgren.

Uppdatering 2008-03-06:
Hermia tipsar om en bra recension i Arbetarbladet som behandlar våldtäkten och analyserar det märkliga fenomen att den helt ignorerats av de flesta recensenter. I Ord & Bild nr 5 skriver Klara Bengtsson bra om barndomssikildringen i boken och även våldtäkten.

Det stulna hjärtat - Joyce Carol Oates som Lauren Kelly

En mellanbok. En bok mellan de viktiga böckerna. En bok medan jag bestämmer mig för vilken jag ska ta härnäst. Fungerar lite som sorbeten mellan rätterna. Neutraliserar smaklökarna och sinnet. Men ger inte mycket mer än så.

Descartes hemliga anteckningar - Amir D. Aczel

En spännande upptäcktsfärd i matematikens tidiga upptäckter. Stackars Descartes som inte vågade lägga fram sina teorier av rädsla för inkvisitionen. Som trodde att han skulle få en fristad i Sverige, men tvingades ändra sina behagliga vanor att sova till ca 10 och ligga i sängen och läsa och tänka i flera timmar. I Sverige tvingades han ge drottning Kristina lektioner i filosofi redan kl 5 på morgonen. Sedan blev han sjuk och dog.

Vad var det då han kom fram till i sina hemliga anteckningar, som han inte vågade publicera. Jag tänker inte avslöja allt, men detta är en ledtråd:
4 6 8 12 20
4 8 6 20 12

Jag är inget mattesnille, men jag tycker om att försöka förstå. Jag tycker även att det är fascinerande (och hemskt) att det fanns en tid när kyrkan hade en sådan makt över vetenskapen att de t o m fick vetenskapsmän att förneka den heliocentriska världsbilden.

Internationell författarscen på Kunskapskanalen

Ikväll kan vi se underbara Jenny Diski i en inspelning från den 24 maj 2007.

Nästa vecka ser jag med spänning fram emot Mircea Cartarescu från den 3 maj 2007. Jag vill höra honom tala om sina förtrollande världar.

Sedan hoppas jag att Richard Ford kan fånga mitt intresse så att jag äntligen kommer till skott med den samtida manliga amerikanska litteraturen.

Imre Kertésc är jag redan bekant med genom Mannen utan öde, en bok som borde skänkas till alla som tror att förintelsen aldrig ägt rum.

Drottning för att tag - Karen Lindsey

Med anledning av SVT:s nya serie plockar jag fram Karen Lindseys Drottning för att tag. Karen Lindsey har specialiserat sig på kvinnohistoria under Tudortiden och berättar här drottningarnas histora:
1. Katarina av Aragonien - skilsmässa.
2. Anne Boleyn - halshuggen
3. Jane Seymour - död i barnsäng
4. Anna av Kleve - skilsmässa
5. Katarina Howard - halshuggen

6. Katarina Parr - överlevde och blev Henrik den åttondes änka.

Tusen strålande solar - Khaled Hosseini

Den här boken är så oerhört gripande att den får mig att gråta . Den går ju inte att bortförklara med att det är en roman, enbart. Den är så mycket mer. Jag var lite skeptisk innan ( som jag lätt kan bli när en bok hyllas på alla topplistor), men den höll. Nu bara måste jag läsa Flyga Drake.

Ensamhetens vin - Irène Némirovsky

Hélène i Ensamhetens vin hatar sin mor som är oförmögen att se henne och visa henne kärlek. Hennes far väljer att inte se moderns otrohet och ägnar alltmer av sin tid åt spekulationer och spel. Hennes enda vän är guvernanten, fröken Rose, som outtalat bekräftar Hélènes känsla av ensamhet, och vetskap om moderns svek. När fröken Rose försvinner ökar känslan av ensamhet och barnets rättmätiga förtvivlan över att inte få den moderskärlek hon har rätt till övergår i cynism och hat. Hon planerar att hämnas men brådmoget inser hon att hon kanske inte är bättre än modern. Personbeskrivningarna psykologiskt skarpa och miljöbeskrivningarna levande. Jag upplever slutet som hoppfullt, hon har blivit vuxen och tar steget ut i ett eget liv och hon är stark och inte rädd för att leva.

Änglarösten - Arnaldur Indridason

Försvunna barn och förlorade barndomar, övergivna barn och ensamma vuxna är de trådar som löper genom denna bok. En deckare förvisso men med fokus mer på de psykologiska skeendena inom varje människa än på jakten på mördaren.

Ibland vill jag läsa en deckare som avkoppling. Det jag kräver av en deckare är att språket inte ska vara så dåligt att jag irriterar mig hela tiden. Den här irriterade mig inte det minsta. Riktigt bra.

Kom och hälsa på mig om tusen år - Bodil Malmsten

Bodil Malmsten får gärna skriva en bok om året i tusen år. Hon är beroendeframkallande. Som tur är finns hennes blogg där hon skriver nästan varje dag.

Priset på vatten i Finistere är fortfarande min favorit som jag brukar plocka fram när jag behöver skratta så att tårarna rinner. Jag rekommenderar s 125-127 där Bodil Malmsten tampas med det franska språket. Det är mycket välgörande och vansinnigt roligt.