läsa dikt...och lyssna

Lena Granhagen är en av mina favoritdiktläsare. Hon läser dikter om tystnad i Vågen i P1 den 14 januari. Hon är aldrig affekterad, hon låter orden leva sitt eget liv, rösten är så behaglig att lyssna på att man bara vill höra mer och mer...

BOKslut 2007

Inspirerad av Spectatia har jag gjort ett litet årsBOKslut för 2007:

Jag har läst 67 böcker och lyssnat på 3: totalt 70 böcker

Språk
svenska - 67
engelska - 3

Författarens nationalitet
svensk - 36
brittisk- 20
amerikansk - 6
fransk - 4
en vardera av rysk, rumänsk, italiensk och norsk nationalitet

Författarens kön
kvinnor - 43
män - 27

Kommentarer
Drygt 60 % av författarna är kvinnor. Det kan vara en slump, för jag har inte medvetet föresatt mig att läsa fler kvinnor. I fortsättning ska jag försöka vara mer uppmärksam på vad som styr mina val. Hälften av författarna är svenska, vilket är en följd av att jag varit nyfiken på många nya svenska böcker som kommit under året. Att brittiska författare kommer som god tvåa med 20 böcker är inte förvånande. Brittiska författare tillhör mina favoriter. Trots detta har jag i princip nästan enbart läst böcker på svenska, vilket väl är ett uttryck för en viss bekvämlighet. Det går fortare, men är inte alltid lika givande. Bot och bättring 2008!

Kärleksbarnet - Hillevi Wahl

Kärleksbarnet har jag tänkt läsa ett tag. Nu låg den framme på bibblan, just återlämnad. Osentimentalt beskriver hon en helvetisk uppväxt med missbrukande föräldrar.

Nej, jag orkar nog inte läsa fler böcker på detta tema på ett tag. Vilket jag även sa efter att ha läst Åsa Linderborg. Och jag kände mig helt golvad av Lo Kauppi. Ändå kan jag inte låta bli att läsa, försöka förstå och få inblick i uppväxter som är så fjärran från min egen. Kanske just därför.

bokbytardag

Jag har varit på bokbytardag och träffat 12 likasinnade. När jag gick igenom bokhyllorna för att se vad jag skulle ta med mig insåg jag snabbt att mina favoriter vill jag ju ha kvar, och "skämböckerna", lättviktarna, vill man ju inte ta med. Så det blev nåt mittemellan. Dock verkade de flesta ha ungefär samma problem. Trots detta hittade jag flera godbitar. Detta är vad jag fick med mig hem:



Bl.a Christa Wolf - Liksom levande,
Mare Kandre - Bebådelsen,
Jane Austen - Pride and Prejudice.

Det femte barnet - Doris Lessing

Det femte barnet väcker många tankar.
Om moderskapet och det tabubelagda i att inte älska sitt barn.
Om barnet som en inkräktare, ett litet monster, först i moderns kropp, sedan i familjen, en främling, något ondskefullt.
Om våra svårigheter att hantera det vi inte kan förstå.
Om vår osäkerhet när våra invanda beteenden inte fungerar.
Om ömhet inför den svaga, den udda, den som försöker men inte räcker till.
Om rädsla inför det främmande.

Det ges inga svar på varför Ben är som han är, det är kanske inte heller det väsentliga. Utan kanske just att väcka dessa tankar.

Ny bokblogg

Jag brukar inte annonsera när jag lägger till en ny blogg på min länklista, men denna gång gör jag det. Jag är så imponerad av hennes redovisning av lästa böcker 2007 .

Både sättet hon gör det på och alla böcker hon läst som jag ännu inte läst.

Men.... vet du vem som är Bo Baldersson?

Stig Claesson

Stig Claesson är död. Han blev 79 år gammal.
Det kan man inte säga något om. Han skrev över 80 böcker.
Jag hittade 6 av dem i min bokhylla:

Flickor
Rosine
Män i min ålder
Den extra milen
Västgötalagret
Om vänskap funnes (min favorit, mycket Paris-romantik)

Nu hoppas jag att att SVT tar tillfället i akt och visar Vem älskar Yngve Frej, en av de bästa, helt enkelt!

Födelsedagspresenter

Igår fyllde jag år och då fick jag
Julio Cortazar, Samlade noveller
Doris Lessing, Det femte barnet
Bodil Malmsten, Kom och hälsa på mig om tusen år
och rejäla presentkort på Akademibokhandeln.

Utan mig - Marie Desplechin

Avslutade denna nu. Vet inte varför det tog emot i mitten (tror jag var splittrad av en massa andra böcker) för nu när jag tog upp den igen var den ju så bra. Tack Caroline för alla bra boktips jag får från dig.

Kvartalsrapport 4

Sista kvartalet blev det sexton böcker. Totalt sjuttio i år och ändå så många kvar att läsa. Och imorgon börjar ett nytt härligt läsår.

Kvartalets två toppförfattare måste bli.... förfärligt svårt att välja. Lessing fick ju Nobelpriset, så hon ÄR ju bra, för att inte tala om Strindberg och Söderberg. Men de två som gav mig nya uppfriskande läsupplevelser detta kvartal måste ändå bli Maja Lundgren och Daniel Sjölin.

Inferno - August Strindberg
Pompeji - Maja Lundgren
Världens sista roman - Daniel Sjölin
Utan mig - Marie Desplechin
La Storia - Elsa Morante (ej avslutad)
Falling man: en roman - Don DeLillo
Överklass - Susanna Popova
Mig äger ingen - Åsa Linderborg
Bergsprängardottern som exploderade - Lo Kauppi
Leos dotter - Maarja Talgre
Doktor Glas - Hjalmar Söderberg
Sommaren före mörkret - Doris Lessing
Gräset sjunger - Doris Lessing
Faller fritt som i en dröm - Leif GW Persson
Djur - Joyce Carol Oates
På Chesil Beach - Ian McEwan

Inferno - August Strindberg

Nog för att August hade ett Inferno, men han har ett underhållande sätt att beskriva det på. Egotrippad, javisst, men visst finns det självdistans och humor i denna bok. Ja, i alla fall när jag läste den fanns det det. Det var inte så svårt för Lena Einhorn att bräcka Birro med dokumentären i SVT igår. Den var helt OK. Beskriver en suverän förattare, men en jäkla knepig person att leva med. Det känns som om jag stött på typen någon gång, bara utan den försonande begåvningen.

Pompeji - Maja Lundgren

Pompeji blir levande och här talar inte bara människor utan gudar, tigrar, vulkaner. Språket är nonchalant, respektlöst och lättillgängligt: visst kan Venus lubba nedför ett berg. Jag kan tänka mej att språket kan störa en del, men för mig är det ett nöje att läsa. Det är ett lustfyllt berättande som smittar. Min inställning till Myggor och tigrar är nu förväntansfull och positiv.

Strindberg

Efter den usla dramatiseringen August ger jag SvT en ny chans med Lena Einhorns Strindberg - ett djefla lif ikväll. Lena Einhorn höjer i alla fall mina förväntningar.

För att komma i stämning läser jag Inferno som jag hittat på Strindbergsmuseets hemsida.

Shakespeare & Co, Paris

Jag bodde i Paris några år i början av 80-talet. På vänstra stranden mitt emot Notre Dame fanns en alldeles underbar boklåda: Shakespeare & Co.

Här kunde man tillbringa timmar med att bara vara, låta ögonen svepa hyllorna, läsa, och i bland köpa en bok. Överallt satt folk och fikade och läste. Samtal pågick ständigt; om böcker, om livet. Utanför var fuktig höst, frostig vinter eller glittrande vår men mest minns jag det fuktiga, kyliga ute. Kanske för att värmen inomhus var så påtaglig; den mänskliga, bokälskande värmen, med immade rutor från rykande kaffemuggar och eviga samtal.

OverReader anonymus... yes I am

Det är bara att erkänna...jag är en OverReader.

Jag svarade ja på 16 av 25 frågor.

Pompeji - Maja Lundgren

Jag vill åka till Pompeji. Jag vill gå i gränderna, känner dofter, smaka garum, läsa inskriptioner på väggarna. Tack vare debatten om Myggor och tigrar fick jag upp ögonen för Maja Lundgren. För att skaffa mig en rättvis bild börjar jag med den hyllade Pompeji. M&T tar jag sen. Jag är i alla fall helsåld på hennes sätt att levandegöra människorna i Pompeji.

Men jag blev lite konfunderad över en blyertsrättelse (i låneboken) på sidan 105 där den frygiska tonarten jämförs med dimackordet och där tonerna i en fyrklang anges vara C, F#, G# och A. Enligt rättelsen består dimackordet av små terser, vilket är korrekt. Däremot får man ingen klarhet i den frygiska skalan. Men enligt vad jag kan läsa mig till (se här) finns det dels den antika (gammalgrekiska) frygiska skalan, dels den kyrkotonala skalan, vilket inte är samma sak. Den gammalgrekiska frygiska skalan skulle i så fall gå från D till D med ett halvt tonsteg mellan andra och tredje tonen och mellan sjätte och sjunde tonen. Det innebär att en fyrklang med terser skulle bestå av en liten, en stor och en liten ters, inte tre små (som i dimackordet). Men så petig ska man kanske inte vara.

Här kan man läsa mer om Pompeji.

Världens sista roman - Daniel Sjölin

Jag som aldrig orkade igenom Personliga pronomen föll handlöst för denna ordpärla. Så många nya ord, så många nya betydelser av gamla ord, så träffande, så rolig! Läs recensionen i
SvD. Precis så är det.

alla dessa oavslutade böcker

December månads läsning kännetecknas av halvlästa böcker och splittrad läslust. Jag har hoppat från den ena till den andra. Dessa böcker har mer eller mindre lästa passerat mina ögon:

Falling man: en roman av Don DeLillo är den första bok jag läser av den författaren. Han har ju varit på tapeten i Nobelprissammanhang och därför blev jag intresserad. Han har ett intressant sätt att låta yttre och inre skeenden pågå samtidigt utan åtskillnad. En iakttagelse under en promenad övergår i en tanke som bär iväg i tid och rum samtidigt som samtalet som förs under promenaden fortgår. Det är väldigt bra. Den overklighetskänsla (som i en bubbla) och kontaktlöshet som de överlevande känner är vad jag själv känner inför karaktärerna. Jag förstår dem (tror jag) men kan inte riktigt nå dem. Denna bok blev läst från pärm till pärm.

När jag läste understreckaren om La Storia av Elsa Morante blev jag riktigt nyfiken. Boken fanns inte att köpa. Beställde fjärrlån på biblioteket och väntade förväntanfull. Två tjocka volymer anlände med ganska kort lånetid. Så jag blev stressad och kände att jag inte skulle hinna med. Blev inte alls så berörd som jag hade väntat mig och gav upp halvvägs. Skulle nog behöva ett lov eller en lång ledighet för att hitta lugnet och få ro att bara läsa, och läsa utan press av lånetid.

Utan mig av Marie Desplechin har jag kommit halvvägs i. Parismiljöer tilltalar mig och jag vill gärna att sådana böcker ska räcka länge.

Just nu läser jag Världens sista roman av Daniel Sjölin. Tyvärr som lånebok med kort lånetid. Inte bra. Jag vill ju läsa om och njuta av hans ordfantasterier. Får lov att köpa den. Men det blir nog årets sista roman 2007.

Överklass - Susanna Popova

Överklass är en bok om klass och identitet. Genom intervjuer försöker Susanna Popova utröna vad som är karakteristiskt för de personer som anses tillhöra överklassen. Är det adelskapet, pengarna, uppfostran eller artigheten? Jag kan tycka att det är intressant eftersom jag aldrig känt någon direkt klasstillhörighet själv, snarare avsaknad av sådan. Vilket kanske i sig är en klassmarkör för medelklassen. Men jag tycker inte den här boken fördjupar sig nämnvärt i ämnet, analyserar inte mycket och skänker inget nytt ljus över klassfrågan. Jag tyckte bättre om Överklassen i Sverige av Annette Kullenberg och Anneli Jordahls Klass - är du fin nog?

Mig äger ingen - Åsa Linderborg

Nu har jag läst Åsa Linderborgs Mig äger ingen och jag tror jag måste ta en paus nu från de eländiga barndomsskildringarna. Åsa växte upp med sin pappa efter föräldrarnas skilsmässa och beskriver sin färgstarka, supande pappa med mycket kärlek. Det jag har svårast att förstå är att hon inte är argare, på sin mamma t ex, för att hon inte såg eller förstod hur hon hade det. Hon bär med sig en skuldkänsla gentemot sig far, för att han var olycklig och söp. Att sätta ett barn i den situationen att det är hon som på något sätt får huvudansvaret för hur pappan mår är inte rätt. Och det borde få henne att bli riktigt arg.

Nej, jag tror jag måste läsa lite Bullerbybarnen nu för att få balans.