Fågelbovägen 32 - Sara Kadefors

Fågelbovägen 32 sträckläste jag med ett par avbrott för mat och sömn. Boken är en av de nyare böcker jag haft på attläsalistan (har återupptäckt mitt bibiliotek, jag reserverar och får ett mail när boken kommit in, suverän service).

Denna bok väcker tankar om godhet och varför man vill hjälpa andra. En tankeväckande och spännade bok.

Jag minns - Georges Perec

Jag minns är en liten bok som består av 480 korta noteringar, som inleds med "Jag minns". Georges Perec har tecknat ned minnesbilder eller fragment från tiden mellan hans tionde till tjugofemte år.

Det är en bok jag läser osystematiskt. Jag bläddrar fram och tillbaka, läser än här, än där och tar paus för att minnas själv. För det som händer är att dessa små anspråkslösa noteringar väcker mina minnen till liv. Jag minns plötsligt saker som legat i glömska länge. Jag minns detaljer, jag minns lukter, jag minns känslor, jag minns människor. De klickar fram som diabilder i huvudet i associationskedja bara jag kan förstå.

Jag antar att författaren förutsett att detta skulle hända eftersom det sympatiskt nog finns tio tomma sidor där man själv kan skriva sina "Jag minns...".

Flickan som lekte med elden - Stieg Larsson

Om man vill läsa något spännande, smart och inte så ansträngande så är Flickan som lekte med elden alldeles utmärkt. Det här är en sträckläsningsbok. Perfekt när man är hemma och lite sjuk och inte har så mycket annat för sig. Snäppet bättre än första delen i triologin Män som hatar kvinnor. Hjältinnan är suveränt och osannolikt oövervinnerlig och smartast av alla.

Dessutom fick jag lust att läsa Fermats gåta av Simon Singh.

Utmaning

Fick denna utmaning av Spectatia och efter mycket grunnade kommit fram till följande:

Hur många böcker äger du?
ca 900 - 1000 ( inklusive de som står i källaren)

Vilken bok köpte du senast?
Willem Jan Otten: Specht och Son

Vilken bok läste du senast?
Susanna Alakoski: Svinalängorna


Lista fem böcker som har betytt mycket för dig och som du har läst mer än tre gånger

Jag har nog inte läst någon bok mer än en gång men dessa i alla fall nästan tre och de håller för omläsing tre gånger tycker jag.

Väinö Linnas triologi har jag faktiskt läst tre gånger: Högt bland Saarijärvis moar, Upp trälar och Söner av ett folk. Läste den första gången i åttan efter rekommendation av vår lärare sedan två gånger till med ca 10 – 15 års mellanrum, det blir säkert ytterligare någon gång.

Jack Kerouac: The town and the city. Detta är en underbar kärleksförklaring till familjen och hemstaden och livet innan the beat generation. Läst två gånger. Nu blev jag sugen att läsa den en gång till.

Astrid Lindgrens barnböcker (de flesta): Jag har läst dem flera gånger som barn, flera gånger för min dotter när hon var barn och förhoppningsvis kommer jag att läsa dem för barnbarn så småningom.

Patricia Highsmith: Ediths dagbok. Om en kvinna som skapar i skenvärld i sin dagbok och tappar greppet om verkligheten. Minst två gånger.

Bodil Malmsten: Priset på vatten i Finistere. Inte tre gånger än men det blir. Så bra om man vill skratta så tårarna rinner.

Så får det bli. Skickar vidare till vem som vill.

Svinalängorna - Susanna Alakoski

Svinalängorna är en bok som börjar förrädiskt, jag tänker att det här verkar ju inte så farligt (som jag har hört att det ska vara). Men lite i taget uppenbarar sig det helvete Leena och hennes syskon lever i. Och då minns jag från min barndom skolkamrater som man inte alltid kunde gå hem till och leka, barn som alltid tackade ja när man sa: "Ska du med hem och fika?". Jag minns barn som luktade smuts och barn som hade fattiga kläder. Kanske hade de samma helvete, som bokens Leena. Det var något jag som barn aldrig kunde föreställa mej.

Jag tyckte mycket om boken för att den också visar den kärlek och ömhet som fanns mellan människorna och nyanserna mellan svart och vitt. Och att det är barnets röst som talar.

Never let me go - Kazuo Ishiguro

Never let me go grep inte tag så som jag hade förväntat mig. Jag blir mest irriterad över att de finner sig i sitt öde, att de inte när de blivit vuxna ens försöker rymma och leva ett annat liv. Jag har inte läst något av Kazuo Ishiguro förut, men har sett Återstoden av dagen och den tyckte jag var bra och gripande. Men även där blev jag frustrerad över att Anthony Hopkins roll är så låst. Fantastiskt skådespeleri men idén, nej det är inget för mig. Jag vill hellre läsa om dem som vågar ta steget och bryta mot det förväntade.

Hjärnmänniskan - Gabriella Håkansson

Läser Hjärnmänniskan just nu och den är så jäkla bra!

uppdaterad 2007-03-15
Har vi inte alla en liten hjärnmänniska inom oss, som säger saker vi aldrig skulle vilja eller våga uttala högt. De flesta håller den i styr och låter den inte ta över. Polityren håller den på plats. Men man kan fundera över vad ens hjärnmänniska har att säga en och vad den har att säga om en.

Babel-tips

Babel ikväll hade ett inslag med den brittiska författaren Jenny Diski. Jag blev så nyfiken på henne att jag genast beställde På tunn is och Främling på tåg.

Jag gillar när hon säger att hon tycker om att vara sysslolös, att hon inte tycker om att gå ut, att hon är en enstöring. Och att hon tycker om när saker ställs in.

Jag kan förstå sådana tankar.

För övrigt tycker jag att Babel tenderar att bli lite plottrigt och snuttifierat. Trettio minuter i veckan om litteratur. Det är inte mycket. Och det ger inte utrymme för några djupdykningar. Det är som en avsmakningsmeny med mycket små portioner. Nej jag vill ha längre program med mer djuplodande författarporträtt. Mer så som K special kan vara ( fredagar SVT2).

Natt och dag - Virginia Woolf

Natt och dag av Virginina Woolf har länge legat i olästa högen och verkade passande efter Ett rum med utsikt av E M Forster. Romanen utspelar sig i London före första världskriget. Katharine Hilbury våndas inför det förestående äktenskapet med William Rodney och slår upp förlovningen flera gånger. Hon känner sig inte förälskad i honom. Däremot har hon känslor för juristen Ralph Denham, vilket hon har svårt att erkänna för sig själv. Hon har också lust att leva sitt eget liv, studera matetmatik, inte vara bunden av förväntningar och konventioner. Allt detta gör att hon har svårt att komma tillrätta med sina tankar och det är många turer fram och tillbaka (väldigt invecklade turer, var det verkligen så det gick till på den tiden?) innan hon kommer fram till att hon inte ska gifta sig med William. Tur för henne tycker jag eftersom han uttalar sig så här om henne:

"Men för att göra henne rättvisa så är hon ändå ingen dumbom,- - - . Hon har god smak. Hon har sunt förnuft. Hon förstår vad man säger när man pratar med henne. Men hon är kvinna och därmed punkt."

Hur hon till slut väljer vet jag inte än. Blir det Ralph eller studier, eller går det att kombinera? Det får slutet utvisa. Jag ska läsa det sista nu.

Ett rum med utsikt - E M Forster

Ett rum med utsikt av Edward Morgan Forster har jag precis avslutat. Vilken tur att den nu kommit i en så bra svensk översättning av Maria Ekman. Jag irriterade mej inte på någonting alls. Och vilket ambitiöst appendix med fotnoter till alla hänvisningar (till konst, litteratur, musik, allt). Ja det ger verkligen något utöver själva läsupplevelsen. Filmen var bra... men kan inte på något sätt mäta sig med den inre film som spelas upp i mitt huvud.

Åh, vad jag älskar det subtila spel i konvenansens namn, utövat till fulländning av Lucys "förkläde" kusin Charlotte. Det händer verkligen inte mycket på ytan, och ändå händer det så mycket. Och jag längtar till Florens, till Rom, till England. Denna bok lockar verkligen fram mitt romantiska jag.

Ser till min glädje att Maria Ekman även översatt Virginia Woolfs Night and day, som ligger i min hög med olästa böcker. Det bådar gott.

Balen - Irène Némirovsky

Balen är ett litet mästerverk. Komprimerad och lysande. Den fjortonåriga Antoinette gör vad många bara tänker (följer ett infall), och lyckas med en ljuvlig hämnd när hon inte får vara med på balen som de nyrika och vulgära föräldrarna ska ordna. Jag slås av hur modernt hon skriver och hur självklara hennes karaktärer är. Och när jag har läst allt som hon har skrivit så finns det inget mer. Det är sorgligt.

Den hemliga historien - Donna Tartt

Kanske 15 år för sent för Den hemliga historien av Donna Tartt. Jag skulle varit yngre, närmare skoltiden (inte så cynisk). Jag har svårt att känna någon större sympati för dessa ungdomar, möjligen med undantag för Richard som ju hela tiden är något av en outsider. T ex när Richard säger att hans föräldrar är något inom olja vilket ju inte är helt fel - de äger en bensinmack. Hans strävan att bli godkänd är mycket mänsklig. Jag kan förstå tjusningen och känslan av utvaldhet, exklusivitet. Jag kan erinra mig liknande minnen från gymnasietiden, minnen av olika grupperingar, kotterier och vad man var tvungen att uppnå eller prestera för att platsa, kvala in. Ha läst rätt böcker, ha rätt antimode, känna rätt personer osv. Så visst finns det något i denna bok. Men för sent bara. Känns inte magiskt längre, mest sorgligt.

Äntligen bokrea!

Äntligen kunde jag vackla iväg till bokrean, lite varm (av spänning, inte feber) och laddad med pappersnäsdukar. Det här är vad jag kom hem med:

Hur jag läste böcker och lärde mej leva av Francis Spufford "en kärleksförklaring till barnböcker och deras magi, en oemotståndlig utforskning av läsandets tjusning och anatomi." Ja, det kunde jag inte motså, jag vet ju hur böckerna förgyllde och förtrollade min barndom.

Paradiset förlorat av Cees Nooteboom. En landsman, född i samma stad som jag. Har med åldern blivit mer och mer intresserad av nederländsk litteratur. Har definitivt en lucka att fylla där.

Smärtans ministerium av Dubravka Ugresic. Utspelar sig i Holland och det första kapitlet inleds med ett citat av Cees Nooteboom.

Sylvia Plaths dagböcker - jag gillar dagböcker mer och mer, de som skildrar kvinnors, särskilt skrivande kvinnors, liv.

Resa till Port Said av Lina Sjöberg, blev nyfiken på den när jag läste rescensionen i SvD.

Orbitór Väster vinge av Mircea Cartarescu har jag läst så mycket om bl a här att jag inte längre kan nöja mej med små smakprov, jag vill ha hela.

Dekanen av Lars Gustafsson. Borde väl ha läst del ett och två, men jag såg den här och blev nyfiken.

Fritt förfall av Birgitta Stenberg. Detta är hennes första roman, som hon skrev som 19-åring. Jag hoppas på lite Paris-nostalgi även om min vistelse där trettio år senare inte var tillnärmelsevis lika vild som hennes. (Detta var inte en rea-bok, kunde bara inte låta bli.)

Bokrea

Det var inte så mycket som lockade i årets Akademibokhandelskatalog. Och nu när jag är sjuk så kommer jag ju inte kunna hänga på låset heller.

Men jag skulle kunna tänka mej:
Alla vilda - Birgitta Stenberg
Biljetten som exploderade, Den mjuka maskinen, Nova expressen - William S Burrows
Samlade dikter - Karin Boye och Edith Södergran
Sylvia Plaths dagböcker - Sylvia Plath
Min obetydliga beundran - Ingrid Elam
Marie Antoinette - Antonia Fraser
Tecknens rike - Cecilia Lindqvist
Ljuset och rummet - Jesper Svenbro

Vi får se vad som finns kvar när jag kommer dit.

Allt - Martina Lowden

får mej att le, minnas ungdomstid, minnas bibliotek, minnas tankar. Och ger impulser till ...ALLT.... möjligt, som man kan läsa, se, tänka, känna.

Tänker... att vissa människor har inga filter, tar in allt ofiltrerat, bilder, ljud, ord, känslor, atmosfärer och sedan omvandlar de och sorterar allt i sitt inre och har sedan fömågan att uttrycka det i nya ord, bilder, tankar, ljud, känslor, former, rörelser.... alltså konst.

Själv har jag fömågan att känna mycket, ta in mycket, men min uttrycksförmåga är begränsad... däremot har jag förmågan att uppskatta andras uttryck när det speglar mina känslor. Det är jag tacksam för.

Formatets betydelse

Jag kunde inte motstå Gabriella Håkanssons Hjärnmänniskan, och inte Irène Némirovskys Balen/Höstflugorna, och inte Claes Hylingers Hotell Erfarenheten.

Jag skulle bara titta lite, bläddra lite och sedan göra som vanligt, vänta till de kommer i pocket. Men när jag kände dessa läckra små volymer i min hand var jag fast. Jag kunde inte vänta, jag köpte alla tre på en gång. Det är något med formatet som tilltalar mej. Stora, tjocka, glansiga gör mej avskräckt (samt tar för stor plats) medan dessa små ligger så behändigt skönt i handen, ser så diskret tilltalande ut. I Hylingers och Némirovskys fall vet jag att jag inte kommer att bli besviken. Håkansson är en ny bekantskap, men redan när jag läste de första sidorna (i bokhandeln) kände jag mej säker.

Ett bokköp av detta slag är nästan lite rituellt. När jag kommer hem sätter jag mig vid köksbordet och plockar upp böckerna ur påsen. Jag lägger dem framför mej, vänder på dem en och en, pillar bort prislapparna, läser baksidestexter och innerflikstexter. Läser lite i början av varje bok och lite i mitten, bara för att få en känsla av vad som väntar mej. Sedan lägger jag dem i en hög bredvid sängen. Där får de ligga och vänta tillsammans med de andra olästa medan jag läser klart Storm över Frankrike av Irène Némirovsky.

Biblioteket

Nu har jag äntligen tagit mej tid att kolla in vårt nya bibliotek. Kanske kan det bli min räddning från att drunkna i böcker hemma? Jag behöver inte köpa och äga alla böcker jag läser. Jag minns ju de böcker jag lånade och läste som barn, så varför inte dessa. Och skulle det vara så att jag vill läsa om en bok väldigt mycket, då får jag köpa den. Och jag får köpa uppslagsböcker och faktaböcker och ordböcker. För sådana vill jag inte leva utan.

Storm över Frankrike av Irène Némirovsky

Har precis börjat läsa denna underbara bok. Nu ska jag gå och lägga mej så att jag kan fortsätta. Lyssna gärna på Biblioteket från den 6 februari. Hon skriver så... humoristiskt...klarsynt...cyniskt...underhållande... genomträngande utan försköningar. Jag är bara i kapitel 2 än... men...NU går jag ochj lägger mej!

Den osynliga väggen - Harry Bernstein

Ännu en gripande barndomsskildring som jag hade svårt att lägga ifrån mej. Harry Bernstein beskriver sin (i boken kallas han Arry) uppväxt på den judiska sidan på en fattig gata i Manchester under åren 1910 - 1922. På motsatta sidan bor de kristna med vilka man lever i en slags gemenskap som dock hindras av den osynliga vägg som religionerna utgör . Erik Lövendahl ger en fullödig recension i SvD.

För mej ger den här berättelsen, liksom Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt, en känsla av hur det kan ha varit när min far växte upp i Holland på 20-30-talet som ett av åtta fattiga barn.

Min farmor blev änka med sju barn när hon inte var äldre än 32 år. Ytterligare ett barn föddes med en ny man som hon sedan skilde sig ifrån. Precis som Arry i Bernsteins bok har min pappa berättat att han var helt oförstående när hans yngsta lillasyster föddes. Han hade inte ens lagt märke till att hans mamma blivit lite rundare. De fattiga barnen kunde lätt identifieras genom att de alla bar katolska kyrkans kläder av samma snitt och färg. Det var även bara de fattiga barnen som fick gratis skollunch. Trots fattigdom verkar min pappa ha haft en bra uppväxt, där han trots allt inte tyckte att han saknade något. Han var uppfinningsrik och när en kompis till honom hade fått en bondgård med djur i trä gjorde han en likadan fast i papp. Tillsammans med en bror lödde han muggar av gamla konservburkar och gav till dem som hade det ännu sämre. Det fanns en stark gemenskap mellan syskonen som finns kvar än idag mellan de sex som fortfarande lever trots att de lever utspridda i flera länder. Det fanns även en stark gemenskap mellan framför allt kvinnorna i kvarteret. De hjälpte och stöttade varandra. Alla var mer eller mindre i samma situation.

Min pappa har alltid berättat mycket om sin uppväxt och det har blivit en del av vår familjesaga. För att de inte ska falla i glömska har jag bett honom skriva ner berättelserna. Och han har faktiskt börjat.

Böcker jag lekt - Fröken ensam hemma

Fröken ensam hemma åker gungstol av Gunnel Linde är en annan bok som gjorde ett stark intryck på mej. Hans Arnolds fantasieggande illustrationer hjälpte förstås till. All rekvisita fanns att tillgå hemma: gungstol, nalle, en korg som kunde fyllas med proviant och ett rum med trasmatta där man fick stänga dörren och vara ifred i sin fantasivärld. Magin bröts bara när det var dags att äta eller något annat trivialt. Denna lek lektes ensam, så klart, och jag tror jag höll på ganska intensivt under några dagar tills något annat tog överhanden. En ny bok med nya fantasier. När jag tänker efter är det just barndomsböckerna jag minns som så magiska. Väldigt få vuxenböcker har gjort lika starka intryck. Det är kanske så att förmågan att "försvinna" in i andra världar avtar med åren.