Kvartalsrapport 2

Här kommer en rapport av vad jag har läst under årets andra kvartal.
Det blev 22 st inklusive ljudböckerna. Totalt t o m juni 41 böcker.

Två författare i topp detta kvartal är Jenny Diski och Mircea Cartarescu. Föregående kvartals två författare i topp var Martina Lowden och Irène Némirovsky. För att bli utsedd till en av kvartalets två toppförfattare av mej krävs att författaren gett mej en helt ny läsupplevelse och det har dessa fyra gjort.

Luftslottet som sprängdes - Stieg Larsson
Patient - Ben Watt
Fällan - Michael Connelly
Historien om alla Sveriges drottningar - Herman Lindqvist
Den ryske vännen - Kajsa Ingemarsson (ljudbok)
Det blod som spillts - Åsa Larsson (ljudbok)
Nattens grymma stjarnor - Kjell Eriksson (ljudbok)
Den motvilliga resenären - Jenny Diski
Orbitór Vänster vinge - Mircea Cartarescu
En helt annan historia - Håkan Nesser
Ingen i världen - Hisham Matar
Patrioter - Astrid Trotzig
Svart stig - Åsa Larsson
Varulvsvalsen - Sigge Eklund
Resa till Port Said - Lina Sjöberg
På tunn is - en resa till Antarktis - Jenny Diski
Främling på tåg - Jenny Diski
Ett år av magiskt tänkande - Joan Didion
Jenny - Jonas Gardell
Anteckningar om en skandal - Zoë Heller
Den som vässar vargars tänder - Carina Rydberg
Den högsta kasten - Carina Rydberg

A Passionate Sisterhood - Kathleen Jones

Undertitel: The sisters, wiwes and daughters of the Lake Poets.

Jo, jag var ju i England på semester nyss och det blev något av en litterär sightseeing i the Lake District. Jag har haft en inre bild av detta landskap som grundlades i skolan när vi läste William Wordsworths "The daffodils", och jag måste erkänna att jag är lite svag för det romantiska.

I Wordsworthmuseet köpte jag bland annat denna bok som lite vände upp och ned på min romantiska föreställning om "the Lake Districts poets". Boken bygger på dagböcker och brev skrivna av kvinnorna som som levde med och omkring Lake District- poeterna: William Wordsworth, Samuel Taylor Coleridge, Robert Southey m fl.

Det var särskilt fängslande att vara där och läsa den just där de levde, att se husen de bodde i och kullarna de vandrade över. Och läsa om svikande män, ihållande tandvärk, barn som dör av mässling och tuberkulos, opiumberoende, postnatala depressioner och andra depressioner som oftast drabbade kvinnorna, instängda i hem och konventioner.

Ett öde som särskilt grep mej var Sara Coleridges. Mycket intelligent och gediget utbildad, kunnig i flera språk översätter hon ett avancerat verk redan som sjuttonåring. Översättningen berömdes, men fick ges ut anonymt. En alltför intelligent och intellektuellt briljant ung kvinna kunde nämligen få svårt att hitta en passande make.

Brevskrivande var ett vanligt sätt att kommunicera och breven kopierades och spreds bland flera i kretsen. Stilen i breven är ofta mycket känslosam, även männens brev mellan varann. Ibland känns boken dock aningen spekulerande i antagna känslor och tankar.

Men jag har varit helt absorberad av den här boken och har bara lite kvar nu. Boken följde med oss på vägen och jag kunde anknyta det mesta i den till de platser vi såg. Så det blev verkligen en litterär sightseeingresa.

sommarläsning

Så totalt nedcoolad och semesterslö att jag inte ens orkat blogga. Men en del läsning har det blivit.

Snabba cash - Jens Lapidus gav en inblick i en värld som tack och lov är främmande för mig. Hade lite svårt för den stackatoartade stilen, men kom in i den efter ett tag.

Tretton steg - Ruth Rendell: OK spänning, men gillar även miljöer och karaktärer, särskilt gamla slarviga Gwendolen "vem behöver människor när man har böcker" som lever ensam i ett gammalt hus fullt med böcker. Hon tycker egentligen inte om att umgås med folk, de stör ju henne bara i läsningen. (Jag tror inte jag är där än, men ibland..)

Mäktiga vänner - Donna Leon (rättat): Jag brukar gilla Brunetti men denna gång blev jag lite uttråkad faktiskt, kunde inte riktigt engagera mig i korruptionen och muthärvorna. Brydde mej inte en om vem som var skurken. Nästan så att jag inte läste ut den.

Marie Antoinette - Antonia Frazer: Efter att ha sett Sofia Coppolas film, ville jag absolut läsa boken, och det jag läst hittills tycker jag om.

Ett liv att dö för - Åsa Nilsonne: Nej, jag borde ha hejdat mig när jag såg att detta är Liza Marklunds favorit. Visst har den en intressant infallsvinkel men den berör inte mig på nåt sätt. Fast den borde. Jag har nog blivit en cynisk typ.

Fyren - P D James: Gamla Phyllis Dorothy kan man i alla fall lita på. Här får man allt.

Men nu känner jag ett behov av romantik, så nu ska jag åka till Lake District och bo på Wordsworths the Swan i Grasmere och vandra omkring bland daffodils (fast de har väl vissnat nu) och njuta av utsikten över lake Windermere. Och shoppa loss på Penguins.

Det här är inte jag - Eva F Dahlgren

Om utbrändhet handlar denna bok. Kanske inte så upplyftande så här i de sista hektiska veckorna före semestern, men intressant. Med tanke på hur svårt det verkar vara att "komma igen" kan den tjäna som en varningssignal för alla "duktiga flickor" som tror att de kan klara av allt. Alltså en varning till mej själv, som har vissa tendenser år det hållet.

Luftslottet som sprängdes - Stieg Larsson

Luftslottet som sprängdes avslutar triologin om Lisbeth Salander (vad killen hette har jag glömt). Spännande ja, men inte SÅÅ fantastisk ändå som "alla" verkar tycka. Men helt OK. En sommarläsningsbok som inte ger mer än spänning för stunden. Men det är som sagt helt OK om man inte förväntar sig mer än så. Undrar om inte hypen kring dessa böcker har förstärkt av att författaren är död?

Patient - Ben Watt

Patient av Ben Watt är en sann berättelse om hur Ben drabbas av en livshotande, länge okänd, sjukdom. Det dröjer nämligen länge innan en riktig diagos kan ställas. Plågsamt konkret, nära och fasansfull. Jag tror jag kan förstå att döden ibland kan kännas som en befrielse. Jag tror att smärtan kan bli så stark att man kanske inte tycker att något annat spelar någon roll.

Fällan - Michael Connelly

Perfekt läsning för en slö sommarlovsdag med regn i luften. Spännande, bra flyt och karaktärer jag känner sedan tidigare böcker.

Nu har jag inte sommarlov, men minns ändå känslan när jag och bästisen slog upp tältet i trädgården och laddade med Fantomen, Modesty Blaise och böcker av Christie, Doyle, Poe med flera. Radion spelade Sommar och det var sommarlov.

Historien om alla Sveriges drottningar - Herman Lindqvist

Historien om alla Sveriges drottningar är lättläst och underhållande. Lindqvist är bra på att brodera ut fakta och tror sig alltid veta hur den ena eller den andra kände sig eller tänkte. Jag har svårt att föreställa mej hur man kunde stå ut med att bara var en bricka i ett politiskt spel, men deras uppfostran var väl ett slags hjärntvätt, där allt gick ut på att förbereda dem för ett liv som drottning. Idag framstår kungahuset som en allt mer otidsenlig relik.

Promenadböcker

Jag fick låna några ljudböcker av en arbetskamrat med syftet att förena nytta (promenera) med nöje (konsumera litteratur). Promenerandet gick bra och lyssnandet så länge det inte var för mycket trafik. Jag fick välja lugna promenadvägar. Jag vet inte om det var urvalet av böcker eller om det var själva lyssnandet som var felet. Men det blir inte samma upplevelse som att läsa själv. Ändå minns jag Eric Linklaters Det blåser på månen som sommarlovsföljetong, för att inte tala om C.S. Lewis böcker om Narnia. Nu tycker jag om att se orden, att gå tillbaka i texten och läsa om när det är något bra. Men som promenadböcker lämpade sig dess tre riktigt bra:

Den ryske vännen av Kajsa Ingemarsson var mycket bättre än Små citroner gula även om Maria är skämmigt lättlurad.

Det blod som spillts av Åsa Larsson minns jag inte ens vem som var mördaren men den var spännande medan den pågick. När jag läste hennes Svart stig tyckte jag i alla fall att hennes språk var klart bättre än den svenske medeldeckarförfattaren.

Nattens grymma stjärnor av Kjell Eriksson var spännande medan jag var ute och gick,men jag vet inte om jag hade orkat läsa den.

Så detta var ett test. Jag föredrar att läsa själv men om jag skulle förlora synen så hoppas jag att det finns mer att välja på än svenska deckare. Vem läser in Cartarescu t ex?

Den motvilliga resenären - Jenny Diski

Igenkänning används ofta som ett argument för att tycka att en bok är bra. Det må vara hur det vill med den saken, det enda argumentet är det inte. I Jenny Diskis böcker (de jag hittills har läst) finns igenkänningen, men mer än så, språket och humorn som gör att det blir som ett tomt hål när boken är slut. Jag får läsa om valda delar för njutningens skull:

"Till och med jag kunde se hur härlig världen var trots att skärvan från djävulens spegel i mitt öga gjorde min syn på världen kall och cynisk."

Hennes främsta mål är stillhet, ensamhet, tystnad och total kravlöshet, tid att läsa och att tänka. Och denna beskrivning kommer i varje fall väldigt nära vad jag själv tycker är det mest behagliga man kan göra utan att egentligen göra någonting alls:

"Fast jag har för länge sedan slutat inbilla mig att jag faktiskt tänker på någonting. Jag läser och skriver: tänkandet, om jag får kalla det så, är något som sker omärkligt däremellan - eller inte alls. Jag driver iväg. Jag dagdrömmer. Jag går igenom gamla händelser och samtal. Jag undrar lite vagt över saker som jag inte kan svara på."

Som att bara sitta still och se in i lågorna från en eld. Eller följa vågor som slår mot stranden. Meditativt.

Eller som idag, sitta i en solstol i halvskugga (lätta brisar som svalkar) med en god bok och en käresta i stolen bredvid, även han med en god bok, läsa en stund, dåsa lite, drömma, lyssna på fåglarna, läsa lite till, se hur solen glittrar i löven...

Kan inte bli bättre. Och så fick jag lust att läsa Montaigne.

Orbitór Vänster vinge - Mircea Cartarescu

Jag är fast. Denna bok blir bara mer och mer underbar för varje sida. Det är en bok som kräver min uppmärksamhet på ett sätt som de flesta böckar jag hittills läst inte gjort. Den öppnar ögon och världar. En doft kan beskrivas med en färg, ett ljud med en doft. Den behandlar alla företeelser med samma allvarliga iakttagande förundran. Ingen gradering av viktighet.

Lyckokluck i magen:

"För många år sedan hände det mig ibland när jag läste poesi eller lyssande på musik att jag erfor en extas, att jag kände hjärnans plötsliga, koncentrerade blodstockning, en momentan ansamling av någon flycktig, blåsbemängd vätska, ett hastigt öppnande av en fönsterlucka i hjärnan, men inte utåt, utan in mot någonting inne i den, någonting djupt liggande och outhärdligt som utsöndrade lycksalighet."

Det händer ideligen under läsningen av Orbitór Vänster vinge, denna känsla av lycksalighet.

Orbitór Vänster vinge - Mircea Cartarescu

Denna bok liknar ingenting annat. Jag läser och njuter.


Alltså föreställ er en fraktal eller en bild av en solnedgång där solen är blänket i en flugas öga som sedan blir en sol igen och bilden på flickan som läser en bok finns på boken som en flicka läser osv. Det är som att åka berg- och-dalbana med ord i universum och in i minsta cell. Ingenting är för obetydligt för att förundras över. Och hur han förundras. Det stora finns i det lilla och det lilla i det stora.

En helt annan historia - Håkan Nesser

Ja detta var nog en typisk (och bra) Håkan Nesser -deckare.

Jag gillar Håkan Nesser. Jag gillar hans språk. Jag gillar hans karaktärer, inte så konstruerade, Jag gillar det mesta och har överseende med vissa språkliga ticks. Helt OK. Jag trivs med dej Håkan. Och jag trivs med Barbarotti och vill gärna veta hur det går.

Babel special

De duggar inte tätt precis TV-programmen som handlar om böcker.

Vad får vi boknördar, jo en halvtimme i veckan, det är inte mycket (jämför med sporten). John Ajvide Lindqvist besöker Babel ikväll. Ska bli kul att se om det kan locka mej att läsa honom. Hittills har jag blivit avskräckt av omslagen.

Mitt drömbokprogram vore annars minst en timme med Bokhororna. Det skulle bli en given succé.

Uppdaterad 21.02

Jo, han var riktigt mysig John Ajvide Lindqvist. Kan nog tänka mej att läsa något av honom.

Ingen i världen - Hisham Matar

Jo, jag har en förkärlek till barndomsskildringar. En berättelse ur ett barns synvinkel är ju alltid sann, för barnet. Här är vuxenvärlden förvirrande obegriplig. Mamma är sjuk och behöver medicin, men att det är "medicinen" som gör henne sjuk förstår pojken inte till en början. Vem som är vän och vem som är fiende är inte heller lätt att förstå, när vuxna tvingas till dubbelspel för att rädda sina liv. När ledaren Kadaffis bild hängs upp på väggen minns jag min fars berättelse från barndomen när Holland var ockuperat av Tyskland. Alla holländska män som var över 16 år skulle anmäla sig till tyskarna för att bli tvångsarbetare. Pappas bror gömde sig under golvet (där han även träffade en granne) för att slippa och farmor ställde fram ett foto av Hitler för att att göra tyskarna mer vänligt inställda när de kom för att söka efter arbetsföra män. Det fungerade. De letade inte så noga den gången.

Patrioter - Astrid Trotzig

Råkade se Patrioter av Astrid Trotzig på en hylla på biblioteket och den slank med. Spännande och hemsk. Jag vet att de finns i verkligheten också. Det är det som är det hemska.

Svart stig - Åsa Larsson

Svart stig är den första av Åsa Larsson jag läser. Jag blir faktiskt positivt överraskad när en deckare ger lite mer än bara en spännande deckarintrig och en snitslad bana mot upplösningen. I mitt tycke är flera av bipersonerna mer intressanta än själva gåtan och dess upplösning. Jag tänker t ex på Ester Kallis och hennes fostermor. Jag tycker det är väldigt njutbart att läsa om människors målande och skapande över huvud taget. Som Camille i Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam.

Varulvsvalsen - Sigge Eklund

Sorry, Sigge. Du berör mej inte med denna bok. Det hjälper inte att ""hon gråter"och "han gråter", på varenda sida. Det berör mej inte. Jag kommer inte under skinnet på människorna. Jag får inte tag i dem. Jag ser dem inte framför mej, jag känner inte deras känslor.

Resa till Port Said - Lina Sjöberg

En roman bestående av brev från olika tider som knyter samman några människor med varandra och nu med då. Gripande och vackert. Om döden och livet och kärleken. Ja, det som det mesta handlar om.

Känslan av dödlighet smyger sig på när man levt mer än halva sin statistiska livslängd. Måste kanske börja förbereda sig. Åtminstone tänka tänka tanken att... tiden är begränsad. Hur tänker man när man är 90? Jag får fråga svärmor.

Världsbokdagen

YEAH!!!!