Kvartalsrapport 4

Sista kvartalet blev det sexton böcker. Totalt sjuttio i år och ändå så många kvar att läsa. Och imorgon börjar ett nytt härligt läsår.

Kvartalets två toppförfattare måste bli.... förfärligt svårt att välja. Lessing fick ju Nobelpriset, så hon ÄR ju bra, för att inte tala om Strindberg och Söderberg. Men de två som gav mig nya uppfriskande läsupplevelser detta kvartal måste ändå bli Maja Lundgren och Daniel Sjölin.

Inferno - August Strindberg
Pompeji - Maja Lundgren
Världens sista roman - Daniel Sjölin
Utan mig - Marie Desplechin
La Storia - Elsa Morante (ej avslutad)
Falling man: en roman - Don DeLillo
Överklass - Susanna Popova
Mig äger ingen - Åsa Linderborg
Bergsprängardottern som exploderade - Lo Kauppi
Leos dotter - Maarja Talgre
Doktor Glas - Hjalmar Söderberg
Sommaren före mörkret - Doris Lessing
Gräset sjunger - Doris Lessing
Faller fritt som i en dröm - Leif GW Persson
Djur - Joyce Carol Oates
På Chesil Beach - Ian McEwan

Inferno - August Strindberg

Nog för att August hade ett Inferno, men han har ett underhållande sätt att beskriva det på. Egotrippad, javisst, men visst finns det självdistans och humor i denna bok. Ja, i alla fall när jag läste den fanns det det. Det var inte så svårt för Lena Einhorn att bräcka Birro med dokumentären i SVT igår. Den var helt OK. Beskriver en suverän förattare, men en jäkla knepig person att leva med. Det känns som om jag stött på typen någon gång, bara utan den försonande begåvningen.

Pompeji - Maja Lundgren

Pompeji blir levande och här talar inte bara människor utan gudar, tigrar, vulkaner. Språket är nonchalant, respektlöst och lättillgängligt: visst kan Venus lubba nedför ett berg. Jag kan tänka mej att språket kan störa en del, men för mig är det ett nöje att läsa. Det är ett lustfyllt berättande som smittar. Min inställning till Myggor och tigrar är nu förväntansfull och positiv.

Strindberg

Efter den usla dramatiseringen August ger jag SvT en ny chans med Lena Einhorns Strindberg - ett djefla lif ikväll. Lena Einhorn höjer i alla fall mina förväntningar.

För att komma i stämning läser jag Inferno som jag hittat på Strindbergsmuseets hemsida.

Shakespeare & Co, Paris

Jag bodde i Paris några år i början av 80-talet. På vänstra stranden mitt emot Notre Dame fanns en alldeles underbar boklåda: Shakespeare & Co.

Här kunde man tillbringa timmar med att bara vara, låta ögonen svepa hyllorna, läsa, och i bland köpa en bok. Överallt satt folk och fikade och läste. Samtal pågick ständigt; om böcker, om livet. Utanför var fuktig höst, frostig vinter eller glittrande vår men mest minns jag det fuktiga, kyliga ute. Kanske för att värmen inomhus var så påtaglig; den mänskliga, bokälskande värmen, med immade rutor från rykande kaffemuggar och eviga samtal.

OverReader anonymus... yes I am

Det är bara att erkänna...jag är en OverReader.

Jag svarade ja på 16 av 25 frågor.

Pompeji - Maja Lundgren

Jag vill åka till Pompeji. Jag vill gå i gränderna, känner dofter, smaka garum, läsa inskriptioner på väggarna. Tack vare debatten om Myggor och tigrar fick jag upp ögonen för Maja Lundgren. För att skaffa mig en rättvis bild börjar jag med den hyllade Pompeji. M&T tar jag sen. Jag är i alla fall helsåld på hennes sätt att levandegöra människorna i Pompeji.

Men jag blev lite konfunderad över en blyertsrättelse (i låneboken) på sidan 105 där den frygiska tonarten jämförs med dimackordet och där tonerna i en fyrklang anges vara C, F#, G# och A. Enligt rättelsen består dimackordet av små terser, vilket är korrekt. Däremot får man ingen klarhet i den frygiska skalan. Men enligt vad jag kan läsa mig till (se här) finns det dels den antika (gammalgrekiska) frygiska skalan, dels den kyrkotonala skalan, vilket inte är samma sak. Den gammalgrekiska frygiska skalan skulle i så fall gå från D till D med ett halvt tonsteg mellan andra och tredje tonen och mellan sjätte och sjunde tonen. Det innebär att en fyrklang med terser skulle bestå av en liten, en stor och en liten ters, inte tre små (som i dimackordet). Men så petig ska man kanske inte vara.

Här kan man läsa mer om Pompeji.

Världens sista roman - Daniel Sjölin

Jag som aldrig orkade igenom Personliga pronomen föll handlöst för denna ordpärla. Så många nya ord, så många nya betydelser av gamla ord, så träffande, så rolig! Läs recensionen i
SvD. Precis så är det.

alla dessa oavslutade böcker

December månads läsning kännetecknas av halvlästa böcker och splittrad läslust. Jag har hoppat från den ena till den andra. Dessa böcker har mer eller mindre lästa passerat mina ögon:

Falling man: en roman av Don DeLillo är den första bok jag läser av den författaren. Han har ju varit på tapeten i Nobelprissammanhang och därför blev jag intresserad. Han har ett intressant sätt att låta yttre och inre skeenden pågå samtidigt utan åtskillnad. En iakttagelse under en promenad övergår i en tanke som bär iväg i tid och rum samtidigt som samtalet som förs under promenaden fortgår. Det är väldigt bra. Den overklighetskänsla (som i en bubbla) och kontaktlöshet som de överlevande känner är vad jag själv känner inför karaktärerna. Jag förstår dem (tror jag) men kan inte riktigt nå dem. Denna bok blev läst från pärm till pärm.

När jag läste understreckaren om La Storia av Elsa Morante blev jag riktigt nyfiken. Boken fanns inte att köpa. Beställde fjärrlån på biblioteket och väntade förväntanfull. Två tjocka volymer anlände med ganska kort lånetid. Så jag blev stressad och kände att jag inte skulle hinna med. Blev inte alls så berörd som jag hade väntat mig och gav upp halvvägs. Skulle nog behöva ett lov eller en lång ledighet för att hitta lugnet och få ro att bara läsa, och läsa utan press av lånetid.

Utan mig av Marie Desplechin har jag kommit halvvägs i. Parismiljöer tilltalar mig och jag vill gärna att sådana böcker ska räcka länge.

Just nu läser jag Världens sista roman av Daniel Sjölin. Tyvärr som lånebok med kort lånetid. Inte bra. Jag vill ju läsa om och njuta av hans ordfantasterier. Får lov att köpa den. Men det blir nog årets sista roman 2007.

Överklass - Susanna Popova

Överklass är en bok om klass och identitet. Genom intervjuer försöker Susanna Popova utröna vad som är karakteristiskt för de personer som anses tillhöra överklassen. Är det adelskapet, pengarna, uppfostran eller artigheten? Jag kan tycka att det är intressant eftersom jag aldrig känt någon direkt klasstillhörighet själv, snarare avsaknad av sådan. Vilket kanske i sig är en klassmarkör för medelklassen. Men jag tycker inte den här boken fördjupar sig nämnvärt i ämnet, analyserar inte mycket och skänker inget nytt ljus över klassfrågan. Jag tyckte bättre om Överklassen i Sverige av Annette Kullenberg och Anneli Jordahls Klass - är du fin nog?

Mig äger ingen - Åsa Linderborg

Nu har jag läst Åsa Linderborgs Mig äger ingen och jag tror jag måste ta en paus nu från de eländiga barndomsskildringarna. Åsa växte upp med sin pappa efter föräldrarnas skilsmässa och beskriver sin färgstarka, supande pappa med mycket kärlek. Det jag har svårast att förstå är att hon inte är argare, på sin mamma t ex, för att hon inte såg eller förstod hur hon hade det. Hon bär med sig en skuldkänsla gentemot sig far, för att han var olycklig och söp. Att sätta ett barn i den situationen att det är hon som på något sätt får huvudansvaret för hur pappan mår är inte rätt. Och det borde få henne att bli riktigt arg.

Nej, jag tror jag måste läsa lite Bullerbybarnen nu för att få balans.

Bergsprängardottern som exploderade - Lo Kauppi

Jag är golvad av kraften i denna bok och av det opolerade, nakna och direkta språket. Sträckläste de nästan 500 sidorna under lördagen. Jag är stum... kan inte komma på nåt att säga. Bara: läs den!

Leos dotter - Maarja Talgre

Min mamma kan alltid plocka fram något lämpligt ur bokhyllan i nästan vilken situation som helst. Nyss var det Doris Lessing, då hon fick Nobelpriset. Förrförra veckan var jag på en resa till Tallin, med en väldigt intressant guidning. Nyss hemkommen fick jag låna denna bok som mamma hittat i sin bokhylla. Jag är väldigt förtjust i barndomsskildningar, med barnets perspektiv på tillvaron, inte det vuxna tillrättalagda. Här finns en bra recension och här.

Det är gripande och sorgligt men slutar hoppfullt när hon återfinner sina rötter och sin stora estniska släkt och och knyter banden till dottern i nutid. Påminner mig om att jag inte får glömma att ställa alla frågor medan det ännu finns tid.

Doktor Glas - Hjalmar Söderberg

Äntligen har jag läst Doktor Glas och jag får lust att läsa den en gång till. Hela boken är full av markeringar och vikta hörn. Så bra, så lysande! Från denna bok kommer t ex. detta berömda citat:

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

Men det finns många fler, ja hela boken är värd att citeras. Och så får jag lust att läsa Strindberg för ännu mera Stockholmsporr.

Nu ser jag till min lycka att Vasateatern släpp nya biljetter till föreställningen med Krister Henriksson i vår. Jag bokar!

Sommaren före mörkret - Doris Lessing

Det är många lager i denna roman om en 45-årig läkarfru som plötsligt får en hel sommar för sig själv. I denna ensamhet ställs hennes värlsbild på ända och hon tvingas omvärdera sitt liv som hustru och mamma och framför allt kvinna. Någonstans i mitten av boken tycker jag att den övergår till en surrealistik drömlik berättelse samtidigt som den är en kritik av kvinnors villkor. Huvudpersonen ifrågasätter (även fysiskt)de olika roller hon placerats i och försöker på olika sätt hitta tillbaka till sitt ursprungliga jag. Det är en spännande bok som föder tankar och funderingar och får en att reflektera över sitt eget liv och de val man gjort.

Gräser sjunger - Doris Lessing

Jag kan alltid lita på mamma. Visst kunde hon leta fram ett par Doris Lessing ur bokhyllan, bl a debutromanen Gräset sjunger. Så den passade bra att börja med. Tänk att jag inte har läst något alls av henne tidigare, trots att jag känner till henne väl. Nå, det råder jag bot på nu. Jag får intryck av främlingsskap, hetta, damm, rädsla, feberyra och oundviklig katastrof. Jag kan förstå att Lessing inte längre var välkommen till Sydafrika och Rhodesia efter denna bok som dessutom förbjöds i Rhodesia.

Faller fritt som i en dröm - Leif GW Persson

Det här är bra underhållning. Kanske inte jättespännande men underhållande. Bäckström är vidrigare än någonsin och de övriga trevliga och idoga brottsutredare. Lars Martin Johansson söker lösningen i paralleller till mordet på Gustav III och Leif GW petar in små anspelningar på Delblancs Speranza, vilket min Delblancälskande sambo noterade. Undrar förresten om vi någonsin får veta vem som mördade Palme. I alla fall inte Christer Pettersson om man får tro Lars Martin Johansson.

Djur - Joyce Carol Oates

Hon berör mig och samtidigt kan jag ändå inte ta känslan till mig riktigt. Jag sträckläser och hon skriver bra. Mycket bra. Men obehagligt, otäckt och obevekligt. Hämnden känns bra. Men det är också otäckt, att den känns bra. Den här boken framkallar obehagskänslor hos mej. Jag kanske fortfarande vill tro att världen kan vara god. Att människor inte är antingen jägare eller offer. Men det är svårt. Det påminner om känslan jag fick när jag läste Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg. Trots att jag vet att de (de vidriga, djävulska, onda på riktigt) finns vill jag inte veta det.

Grattis Doris!

En av fördelarna med Nobelpriset i litteratur är att man får så många nya lästips. Nämligen genom att det finns så många förslag på vinnare.

Många föreslagna pristagare som jag inte har läst finns nu på min att-läsa-lista (Philip Roth och Herta Müller t ex). Och ofta kan året vinnare vara en ny bekantskap som berikar ens läsarliv.

Doris Lessing är ingen ny bekantskap... men jag kan inte komma på att jag läst en enda bok av henne, inte ens i skolan. Märkligt. Jag måste genast besöka min mor och botanisera i hennes bokhylla. Hon har det mesta, så hon har säkert något av Doris också.

På Chesil Beach - Ian McEwan

Sorglig...och vacker. Och så komprimerad. En njutning att läsa. Det här måste vara en av hans bästa.
Bra recensioner finns t ex här och här.