Orbitór Vänster vinge - Mircea Cartarescu

Jag är fast. Denna bok blir bara mer och mer underbar för varje sida. Det är en bok som kräver min uppmärksamhet på ett sätt som de flesta böckar jag hittills läst inte gjort. Den öppnar ögon och världar. En doft kan beskrivas med en färg, ett ljud med en doft. Den behandlar alla företeelser med samma allvarliga iakttagande förundran. Ingen gradering av viktighet.

Lyckokluck i magen:

"För många år sedan hände det mig ibland när jag läste poesi eller lyssande på musik att jag erfor en extas, att jag kände hjärnans plötsliga, koncentrerade blodstockning, en momentan ansamling av någon flycktig, blåsbemängd vätska, ett hastigt öppnande av en fönsterlucka i hjärnan, men inte utåt, utan in mot någonting inne i den, någonting djupt liggande och outhärdligt som utsöndrade lycksalighet."

Det händer ideligen under läsningen av Orbitór Vänster vinge, denna känsla av lycksalighet.

Orbitór Vänster vinge - Mircea Cartarescu

Denna bok liknar ingenting annat. Jag läser och njuter.


Alltså föreställ er en fraktal eller en bild av en solnedgång där solen är blänket i en flugas öga som sedan blir en sol igen och bilden på flickan som läser en bok finns på boken som en flicka läser osv. Det är som att åka berg- och-dalbana med ord i universum och in i minsta cell. Ingenting är för obetydligt för att förundras över. Och hur han förundras. Det stora finns i det lilla och det lilla i det stora.

En helt annan historia - Håkan Nesser

Ja detta var nog en typisk (och bra) Håkan Nesser -deckare.

Jag gillar Håkan Nesser. Jag gillar hans språk. Jag gillar hans karaktärer, inte så konstruerade, Jag gillar det mesta och har överseende med vissa språkliga ticks. Helt OK. Jag trivs med dej Håkan. Och jag trivs med Barbarotti och vill gärna veta hur det går.

Babel special

De duggar inte tätt precis TV-programmen som handlar om böcker.

Vad får vi boknördar, jo en halvtimme i veckan, det är inte mycket (jämför med sporten). John Ajvide Lindqvist besöker Babel ikväll. Ska bli kul att se om det kan locka mej att läsa honom. Hittills har jag blivit avskräckt av omslagen.

Mitt drömbokprogram vore annars minst en timme med Bokhororna. Det skulle bli en given succé.

Uppdaterad 21.02

Jo, han var riktigt mysig John Ajvide Lindqvist. Kan nog tänka mej att läsa något av honom.

Ingen i världen - Hisham Matar

Jo, jag har en förkärlek till barndomsskildringar. En berättelse ur ett barns synvinkel är ju alltid sann, för barnet. Här är vuxenvärlden förvirrande obegriplig. Mamma är sjuk och behöver medicin, men att det är "medicinen" som gör henne sjuk förstår pojken inte till en början. Vem som är vän och vem som är fiende är inte heller lätt att förstå, när vuxna tvingas till dubbelspel för att rädda sina liv. När ledaren Kadaffis bild hängs upp på väggen minns jag min fars berättelse från barndomen när Holland var ockuperat av Tyskland. Alla holländska män som var över 16 år skulle anmäla sig till tyskarna för att bli tvångsarbetare. Pappas bror gömde sig under golvet (där han även träffade en granne) för att slippa och farmor ställde fram ett foto av Hitler för att att göra tyskarna mer vänligt inställda när de kom för att söka efter arbetsföra män. Det fungerade. De letade inte så noga den gången.

Patrioter - Astrid Trotzig

Råkade se Patrioter av Astrid Trotzig på en hylla på biblioteket och den slank med. Spännande och hemsk. Jag vet att de finns i verkligheten också. Det är det som är det hemska.

Svart stig - Åsa Larsson

Svart stig är den första av Åsa Larsson jag läser. Jag blir faktiskt positivt överraskad när en deckare ger lite mer än bara en spännande deckarintrig och en snitslad bana mot upplösningen. I mitt tycke är flera av bipersonerna mer intressanta än själva gåtan och dess upplösning. Jag tänker t ex på Ester Kallis och hennes fostermor. Jag tycker det är väldigt njutbart att läsa om människors målande och skapande över huvud taget. Som Camille i Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam.

Varulvsvalsen - Sigge Eklund

Sorry, Sigge. Du berör mej inte med denna bok. Det hjälper inte att ""hon gråter"och "han gråter", på varenda sida. Det berör mej inte. Jag kommer inte under skinnet på människorna. Jag får inte tag i dem. Jag ser dem inte framför mej, jag känner inte deras känslor.

Resa till Port Said - Lina Sjöberg

En roman bestående av brev från olika tider som knyter samman några människor med varandra och nu med då. Gripande och vackert. Om döden och livet och kärleken. Ja, det som det mesta handlar om.

Känslan av dödlighet smyger sig på när man levt mer än halva sin statistiska livslängd. Måste kanske börja förbereda sig. Åtminstone tänka tänka tanken att... tiden är begränsad. Hur tänker man när man är 90? Jag får fråga svärmor.

Världsbokdagen

YEAH!!!!

På tunn is - en resa till Antarktis - Jenny Diski

Denna självbiografiska reseskildring utspelar sig lika mycket mellan isbergen i Antarktis som i författarens inre, tillbaka till barndomen. Ett nästan lika magiskt läsäventyr som Främling på tåg var.

När jag läser den här boken tvingas jag ofta stanna upp, för den sätter den igång tankar i mej, mina tankar och mina minnen som jag måste tänka klart innan jag kan fortsätta. Det är inte bok där läsaren bara är åskådare, även om jag läser detta nu och inte kan påverka hennes då, så påverkar hennes då mitt nu.

Hennes kamp mot präktigheten och alla borden och måsten är riktigt underhållande (även om rökningen inte tar lika stor plats i denna bok). Hon överväger t o m att inte gå i land på Antarktis. Bara för att hon åkt dit behöver hon väl inte....eller?

Om jag ska rekommendera någon läsordning så tror jag böckerna vinner på att läsas kronolgiskt, dvs läs denna först och sedan Främling på tåg.

Nu ser jag med spänning fram emot utgivningen av Den motvillige resenären.

Främling på tåg - Jenny Diski

Främling på tåg är absolut inget jag rekommenderar den som precis håller på att sluta röka. Sämre stöd kan man inte få. Undertiteln lyder: "Hur jag, med vissa avbrott, dagdrömde och rökte mej runt Amerika". Hon beskriver noggrant de rökkupéer de rökande hänvisas till ombord på Sunset Limited och andra tåg med poetiska namn. Det är också i rökkupéerna hon gör de flesta av sina bekantskaper med människor av skilda slag.

Hennes språk är fantastiskt. Det var länge sedan jag kände lust att läsa så många och långa stycken högt för min sambo, bara för njutningen av att höra språket. Hon beskriver sig själv som en som trivs bäst i sitt eget sällskap, i ensamhet. Människor stör ofta hennes "ostörda vision om ett fulländat ingenting".

"När jag är ensam kan jag uppleva alla möjliga slags obehag, men nästan aldrig några som skulle bli bättre av att jag hade sällskap."

Det är genom att vara en främling på resa hon kan ta kontakt med människor. Främlingskapet är förutsättningen för att hon ska kunna se människor klart och beröras av dem. Hon vet ju att de kommer att försvinna tillbaka till sina egna liv. De kan inte kräva något av henne och inte göra henne till något hon inte är.

Jag känner igen mej i så mycket: den sköna känslan av tidlöshet och kravlöshet i ett tåg som blivit försenat, känslan av att inte vilja komma fram. Samma känsla som att man inte vill att en bok ska ta slut.

Nu tog den slut.

Jag vill genast läsa om den.

Ett år av magiskt tänkande - Joan Didion

Detta är en bok om döden och om livet och om gränsen mellan liv och död, en bok om vansinnig sorg och ett sakligt självstudium av sorgens mekanismer. Oerhört fascinerande. Joans make John Dunne avlider plötsligt i en hjärtattack, samtidigt som deras dotter ligger i koma efter lunginflammation som lett till blodförgiftning. Joan beskriver detaljerat och osentimentalt vad som händer då och därefter. Med sig själv som studieobjekt beskriver hon rationella och irrationella tankar och handlingar, som t ex hennes oförmåga att slänga Johns skor och kläder som han ju kommer att behöva när han kommer tillbaka, tänker hon. Samtidigt är dottern svårt sjuk, nära döden och Joan söker svar om hennes sjukdom, förslår behandlingar och gör sig omöjlig hos läkarna. Hur undviker man att bli galen? Hur kan man bli vid sina sinnens fulla bruk? Kanske genom att skriva som hon har gjort: en mycket tänkvärd och läsvärd bok.

Kvartalsrapport 1

Jag gör som Spectatia och Jessica på Bokhora och lämnar en litterär kvartalsrapport. Inte för att jag har något mål att läsa ett visst antal böcker, men det kan vara kul att se vad det har blivit under årets första tre månader.

Fågelbovägen 32 - Sara Kadefors
Jag minns - Georges Perec
Flickan som lekte med elden - Stieg Larsson
Svinalängorna - Susanna Alakoski
Never let me go - Kazuo Ishiguro
Hjärnmänniskan - Gabriella Håkansson
Natt och dag - Virginia Woolf
Ett rum med utsikt - E M Forster
Balen - Irène Némirovsky
Den hemliga historien - Donna Tartt
Allt - Martina Lowden
Storm över Frankrike - Irène Nèmirovsky
Den osynliga väggen - Harry Bernstein
Ninas resa - Lena Einhorn
De hemliga rummen - Per Wästberg
Människa utan hund - Håkan Nesser
Putins Ryssland - Anna Politkovskaja
Innan du somnar - Linn Ullman
Vit som marmor - Carina Burman

Jenny - Jonas Gardell

Jag läser Jenny för jag tycker mycket om Jonas Gardell. Jag tycker om att han inte är lagom och att han är upprörd och förgrymmad och inte någonsin blasé. Jenny är hjärtskärande och sann i sin grymhet. Så här går det till när någon blir offer för mobbning. Och skälen kan vara så simpla som dessa:

"De för korta rosa byxorna som hon hade på mellanstadiet och som hennes mamma förlängde med en blommig kant nertill.
Hårspännet.
Hennes stripiga hår.
Hennes skrattgropar.
Ni ser, det räcker till! Och det är bara början. Mer följer.
Att hon hade gamla föräldrar.
Att hennes mamma blev sjuk och dog.
Att hon hade ljusa ögonfransar. Det var äckligt förstås."

Anteckningar om en skandal - Zoë Heller

Tänkte jag skulle läsa boken innan jag ser filmen. Den handlar om Sheba, en keramiklärarinna som inleder ett förhållande med en elev. Hennes äldre cyniska kollega ser allt hända och skriver en ner sina iakttagelser i en dagbok. Under sken av att stödja och råda Sheba erbjuder hon en vänskap som gränsar till besatthet. Jag ser verkligen fram emot att se Judy Dench spela Barbara. Hon är ju mästerlig i den sortens kvinnoporträtt. Ja, boken gav mersmak. Skulle gärna läsa mer av Zoë Heller.

2 x Carina Rydberg

I mitt projekt att läsa ikapp sånt jag missat tidigare av bland annat svenska författare fanns Carina Rydberg. Lånade sålunda från bibioteket Den högsta kasten och Den som vässar vargars tänder.

Den högsta kasten orkade jag inte läsa ut. Den blev för tråkig helt enkelt. Kanske skulle ha läst den när den kom ut.

Den som vässar vargars tänder kommer jag inte att läsa om, ångrar nästan att jag läste. Det var så otäck, borde ha varningstext. Bra skriven, men så hemsk och oförsonlig. Om man har lätt för mardrömmar kan den inte rekommenderas.

Fågelbovägen 32 - Sara Kadefors

Fågelbovägen 32 sträckläste jag med ett par avbrott för mat och sömn. Boken är en av de nyare böcker jag haft på attläsalistan (har återupptäckt mitt bibiliotek, jag reserverar och får ett mail när boken kommit in, suverän service).

Denna bok väcker tankar om godhet och varför man vill hjälpa andra. En tankeväckande och spännade bok.

Jag minns - Georges Perec

Jag minns är en liten bok som består av 480 korta noteringar, som inleds med "Jag minns". Georges Perec har tecknat ned minnesbilder eller fragment från tiden mellan hans tionde till tjugofemte år.

Det är en bok jag läser osystematiskt. Jag bläddrar fram och tillbaka, läser än här, än där och tar paus för att minnas själv. För det som händer är att dessa små anspråkslösa noteringar väcker mina minnen till liv. Jag minns plötsligt saker som legat i glömska länge. Jag minns detaljer, jag minns lukter, jag minns känslor, jag minns människor. De klickar fram som diabilder i huvudet i associationskedja bara jag kan förstå.

Jag antar att författaren förutsett att detta skulle hända eftersom det sympatiskt nog finns tio tomma sidor där man själv kan skriva sina "Jag minns...".

Flickan som lekte med elden - Stieg Larsson

Om man vill läsa något spännande, smart och inte så ansträngande så är Flickan som lekte med elden alldeles utmärkt. Det här är en sträckläsningsbok. Perfekt när man är hemma och lite sjuk och inte har så mycket annat för sig. Snäppet bättre än första delen i triologin Män som hatar kvinnor. Hjältinnan är suveränt och osannolikt oövervinnerlig och smartast av alla.

Dessutom fick jag lust att läsa Fermats gåta av Simon Singh.