Främling på tåg - Jenny Diski

Främling på tåg är absolut inget jag rekommenderar den som precis håller på att sluta röka. Sämre stöd kan man inte få. Undertiteln lyder: "Hur jag, med vissa avbrott, dagdrömde och rökte mej runt Amerika". Hon beskriver noggrant de rökkupéer de rökande hänvisas till ombord på Sunset Limited och andra tåg med poetiska namn. Det är också i rökkupéerna hon gör de flesta av sina bekantskaper med människor av skilda slag.

Hennes språk är fantastiskt. Det var länge sedan jag kände lust att läsa så många och långa stycken högt för min sambo, bara för njutningen av att höra språket. Hon beskriver sig själv som en som trivs bäst i sitt eget sällskap, i ensamhet. Människor stör ofta hennes "ostörda vision om ett fulländat ingenting".

"När jag är ensam kan jag uppleva alla möjliga slags obehag, men nästan aldrig några som skulle bli bättre av att jag hade sällskap."

Det är genom att vara en främling på resa hon kan ta kontakt med människor. Främlingskapet är förutsättningen för att hon ska kunna se människor klart och beröras av dem. Hon vet ju att de kommer att försvinna tillbaka till sina egna liv. De kan inte kräva något av henne och inte göra henne till något hon inte är.

Jag känner igen mej i så mycket: den sköna känslan av tidlöshet och kravlöshet i ett tåg som blivit försenat, känslan av att inte vilja komma fram. Samma känsla som att man inte vill att en bok ska ta slut.

Nu tog den slut.

Jag vill genast läsa om den.