Orbitór Vänster vinge - Mircea Cartarescu

Jag är fast. Denna bok blir bara mer och mer underbar för varje sida. Det är en bok som kräver min uppmärksamhet på ett sätt som de flesta böckar jag hittills läst inte gjort. Den öppnar ögon och världar. En doft kan beskrivas med en färg, ett ljud med en doft. Den behandlar alla företeelser med samma allvarliga iakttagande förundran. Ingen gradering av viktighet.

Lyckokluck i magen:

"För många år sedan hände det mig ibland när jag läste poesi eller lyssande på musik att jag erfor en extas, att jag kände hjärnans plötsliga, koncentrerade blodstockning, en momentan ansamling av någon flycktig, blåsbemängd vätska, ett hastigt öppnande av en fönsterlucka i hjärnan, men inte utåt, utan in mot någonting inne i den, någonting djupt liggande och outhärdligt som utsöndrade lycksalighet."

Det händer ideligen under läsningen av Orbitór Vänster vinge, denna känsla av lycksalighet.

Orbitór Vänster vinge - Mircea Cartarescu

Denna bok liknar ingenting annat. Jag läser och njuter.


Alltså föreställ er en fraktal eller en bild av en solnedgång där solen är blänket i en flugas öga som sedan blir en sol igen och bilden på flickan som läser en bok finns på boken som en flicka läser osv. Det är som att åka berg- och-dalbana med ord i universum och in i minsta cell. Ingenting är för obetydligt för att förundras över. Och hur han förundras. Det stora finns i det lilla och det lilla i det stora.

En helt annan historia - Håkan Nesser

Ja detta var nog en typisk (och bra) Håkan Nesser -deckare.

Jag gillar Håkan Nesser. Jag gillar hans språk. Jag gillar hans karaktärer, inte så konstruerade, Jag gillar det mesta och har överseende med vissa språkliga ticks. Helt OK. Jag trivs med dej Håkan. Och jag trivs med Barbarotti och vill gärna veta hur det går.

Babel special

De duggar inte tätt precis TV-programmen som handlar om böcker.

Vad får vi boknördar, jo en halvtimme i veckan, det är inte mycket (jämför med sporten). John Ajvide Lindqvist besöker Babel ikväll. Ska bli kul att se om det kan locka mej att läsa honom. Hittills har jag blivit avskräckt av omslagen.

Mitt drömbokprogram vore annars minst en timme med Bokhororna. Det skulle bli en given succé.

Uppdaterad 21.02

Jo, han var riktigt mysig John Ajvide Lindqvist. Kan nog tänka mej att läsa något av honom.

Ingen i världen - Hisham Matar

Jo, jag har en förkärlek till barndomsskildringar. En berättelse ur ett barns synvinkel är ju alltid sann, för barnet. Här är vuxenvärlden förvirrande obegriplig. Mamma är sjuk och behöver medicin, men att det är "medicinen" som gör henne sjuk förstår pojken inte till en början. Vem som är vän och vem som är fiende är inte heller lätt att förstå, när vuxna tvingas till dubbelspel för att rädda sina liv. När ledaren Kadaffis bild hängs upp på väggen minns jag min fars berättelse från barndomen när Holland var ockuperat av Tyskland. Alla holländska män som var över 16 år skulle anmäla sig till tyskarna för att bli tvångsarbetare. Pappas bror gömde sig under golvet (där han även träffade en granne) för att slippa och farmor ställde fram ett foto av Hitler för att att göra tyskarna mer vänligt inställda när de kom för att söka efter arbetsföra män. Det fungerade. De letade inte så noga den gången.