tisdag, maj 01, 2007
Ingen i världen - Hisham Matar
Jo, jag har en förkärlek till barndomsskildringar. En berättelse ur ett barns synvinkel är ju alltid sann, för barnet. Här är vuxenvärlden förvirrande obegriplig. Mamma är sjuk och behöver medicin, men att det är "medicinen" som gör henne sjuk förstår pojken inte till en början. Vem som är vän och vem som är fiende är inte heller lätt att förstå, när vuxna tvingas till dubbelspel för att rädda sina liv. När ledaren Kadaffis bild hängs upp på väggen minns jag min fars berättelse från barndomen när Holland var ockuperat av Tyskland. Alla holländska män som var över 16 år skulle anmäla sig till tyskarna för att bli tvångsarbetare. Pappas bror gömde sig under golvet (där han även träffade en granne) för att slippa och farmor ställde fram ett foto av Hitler för att att göra tyskarna mer vänligt inställda när de kom för att söka efter arbetsföra män. Det fungerade. De letade inte så noga den gången.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Intressant - jag har inte letat mig hit förut, jag har så många bloggar jag vill besöka och hos dem som har fler brukar jag bara ta "huvudbloggen". Jag har faktiskt bara läst en av de böcker du skriver om, Svart stig. Den var bättre än - ja, alla är bra utom den första... som jag tycker brister språkmässigt. Fast det är lite synd att det är svårt att gilla huvudpersonen, det blir något lättare i den här.
Varulsvalsen fick så fin kritik i tv, men jag gissar att proffstyckarna ser annat?
Jo, här skriver jag när jag inte läser. Svart stig tyckte jag om just för allt runtomkring, inte så mycket deckarstoryn. Varulvsvalsen... nä tyvärr, oavsett vad proffstyckerna säger.
Skicka en kommentar