torsdag, maj 17, 2007

Orbitór Vänster vinge - Mircea Cartarescu

Jag är fast. Denna bok blir bara mer och mer underbar för varje sida. Det är en bok som kräver min uppmärksamhet på ett sätt som de flesta böckar jag hittills läst inte gjort. Den öppnar ögon och världar. En doft kan beskrivas med en färg, ett ljud med en doft. Den behandlar alla företeelser med samma allvarliga iakttagande förundran. Ingen gradering av viktighet.

Lyckokluck i magen:

"För många år sedan hände det mig ibland när jag läste poesi eller lyssande på musik att jag erfor en extas, att jag kände hjärnans plötsliga, koncentrerade blodstockning, en momentan ansamling av någon flycktig, blåsbemängd vätska, ett hastigt öppnande av en fönsterlucka i hjärnan, men inte utåt, utan in mot någonting inne i den, någonting djupt liggande och outhärdligt som utsöndrade lycksalighet."

Det händer ideligen under läsningen av Orbitór Vänster vinge, denna känsla av lycksalighet.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Läser också den nu, älskar! Och det bästa är att sen finns Orbitór kroppen, och höger vinge måste ju komma på svenska den med! Massa massa timmar av läsning... De tar tid också, vilket jag gillar. Läser annars väldigt snabbt men med Cartarescu går det långsamt.

Var på Kulturhusets Internationell författarscen och såg Mircea i samtal med Ingrid Elam, han verkar hur fin och bra som helst som person också...

Cornelia sa...

Jag hade inte möjlighet då... men jag har läst alla intervjuer jag kommit över. Jag tycker jag har börjat se världen med Cartarescu-ögon nu.

c sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.