Djur - Joyce Carol Oates

Hon berör mig och samtidigt kan jag ändå inte ta känslan till mig riktigt. Jag sträckläser och hon skriver bra. Mycket bra. Men obehagligt, otäckt och obevekligt. Hämnden känns bra. Men det är också otäckt, att den känns bra. Den här boken framkallar obehagskänslor hos mej. Jag kanske fortfarande vill tro att världen kan vara god. Att människor inte är antingen jägare eller offer. Men det är svårt. Det påminner om känslan jag fick när jag läste Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg. Trots att jag vet att de (de vidriga, djävulska, onda på riktigt) finns vill jag inte veta det.