Överklass - Susanna Popova

Överklass är en bok om klass och identitet. Genom intervjuer försöker Susanna Popova utröna vad som är karakteristiskt för de personer som anses tillhöra överklassen. Är det adelskapet, pengarna, uppfostran eller artigheten? Jag kan tycka att det är intressant eftersom jag aldrig känt någon direkt klasstillhörighet själv, snarare avsaknad av sådan. Vilket kanske i sig är en klassmarkör för medelklassen. Men jag tycker inte den här boken fördjupar sig nämnvärt i ämnet, analyserar inte mycket och skänker inget nytt ljus över klassfrågan. Jag tyckte bättre om Överklassen i Sverige av Annette Kullenberg och Anneli Jordahls Klass - är du fin nog?

Mig äger ingen - Åsa Linderborg

Nu har jag läst Åsa Linderborgs Mig äger ingen och jag tror jag måste ta en paus nu från de eländiga barndomsskildringarna. Åsa växte upp med sin pappa efter föräldrarnas skilsmässa och beskriver sin färgstarka, supande pappa med mycket kärlek. Det jag har svårast att förstå är att hon inte är argare, på sin mamma t ex, för att hon inte såg eller förstod hur hon hade det. Hon bär med sig en skuldkänsla gentemot sig far, för att han var olycklig och söp. Att sätta ett barn i den situationen att det är hon som på något sätt får huvudansvaret för hur pappan mår är inte rätt. Och det borde få henne att bli riktigt arg.

Nej, jag tror jag måste läsa lite Bullerbybarnen nu för att få balans.

Bergsprängardottern som exploderade - Lo Kauppi

Jag är golvad av kraften i denna bok och av det opolerade, nakna och direkta språket. Sträckläste de nästan 500 sidorna under lördagen. Jag är stum... kan inte komma på nåt att säga. Bara: läs den!

Leos dotter - Maarja Talgre

Min mamma kan alltid plocka fram något lämpligt ur bokhyllan i nästan vilken situation som helst. Nyss var det Doris Lessing, då hon fick Nobelpriset. Förrförra veckan var jag på en resa till Tallin, med en väldigt intressant guidning. Nyss hemkommen fick jag låna denna bok som mamma hittat i sin bokhylla. Jag är väldigt förtjust i barndomsskildningar, med barnets perspektiv på tillvaron, inte det vuxna tillrättalagda. Här finns en bra recension och här.

Det är gripande och sorgligt men slutar hoppfullt när hon återfinner sina rötter och sin stora estniska släkt och och knyter banden till dottern i nutid. Påminner mig om att jag inte får glömma att ställa alla frågor medan det ännu finns tid.

Doktor Glas - Hjalmar Söderberg

Äntligen har jag läst Doktor Glas och jag får lust att läsa den en gång till. Hela boken är full av markeringar och vikta hörn. Så bra, så lysande! Från denna bok kommer t ex. detta berömda citat:

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

Men det finns många fler, ja hela boken är värd att citeras. Och så får jag lust att läsa Strindberg för ännu mera Stockholmsporr.

Nu ser jag till min lycka att Vasateatern släpp nya biljetter till föreställningen med Krister Henriksson i vår. Jag bokar!

Sommaren före mörkret - Doris Lessing

Det är många lager i denna roman om en 45-årig läkarfru som plötsligt får en hel sommar för sig själv. I denna ensamhet ställs hennes värlsbild på ända och hon tvingas omvärdera sitt liv som hustru och mamma och framför allt kvinna. Någonstans i mitten av boken tycker jag att den övergår till en surrealistik drömlik berättelse samtidigt som den är en kritik av kvinnors villkor. Huvudpersonen ifrågasätter (även fysiskt)de olika roller hon placerats i och försöker på olika sätt hitta tillbaka till sitt ursprungliga jag. Det är en spännande bok som föder tankar och funderingar och får en att reflektera över sitt eget liv och de val man gjort.