söndag, mars 02, 2008

Myggor och tigrar - Maja Lundgren

Så mycket har skrivits om Myggor och tigrar (43200 träffar på Google) och om dess författare Maja Lundgren (31900 träffar). Hon har beskrivits som skör, galen, modig, feg.


Jag vet inte hur jag ska klassificera denna roman (varför jag nu måste göra det?), men den består av olika delar, som hänger ihop, som bildar en helhet, fast spretig. Det jag finner mest spännande är den utforskande linje som går som en röd tråd genom boken, ett ständigt ifrågasättande av de egna upplevelserna, av den egna slutsatserna. Hon misstänker att hon kommer att kallas paranoid. Allt förutser hon och tar konsekvenserna av. Hon gör det inte lätt för sig. Jag ser det som ett reningsbad mer än som en hämndaktion. Något hon var tvungen att göra för att kunna gå vidare, renad. Hon var tvungen ta fram alla känslor och händelser i ljuset. Sätta ord på dem och syna dem. Vända och vrida på dem. Hon visar ingen pardon, allraminst mot sig själv.

Alla aspekter har inte behandlats lika mycket i media. Det har ju mest varit fokus på de namngivna männen. Barndomsdelen har inte kommenterats alls och inte våldtäkten heller. Delarna från Neapel har karaktären av dagboksanteckningar, lite långtråkiga. Dessa blandas med lysande passager. Jag ser verkligen fram emot nästa roman av Maja Lundgren.

Uppdatering 2008-03-06:
Hermia
tipsar om en bra recension i Arbetarbladet som behandlar våldtäkten och analyserar det märkliga fenomen att den helt ignorerats av de flesta recensenter. I Ord & Bild nr 5 skriver Klara Bengtsson bra om barndomssikildringen i boken och även våldtäkten.

3 kommentarer:

Hermia sa...

Jag gillade drivet i Myggor och tigrar, den fick mig att läsa snabbt. Jag reagerade på skillnaderna mellan hur hon beskriver männen i Sverige respektive våldtäkten i Italien. De verbala övergreppen verkar ha tagit så mycket hårdare än det fysiska, i alla fall utifrån hur de framställdes i boken. På så sätt blev det än tydligare hur karaktären upplevt situationen i Sverige. Eller om hon bara mer eller mindre förträngt händelserna i Italien...? En bok som väcker frågor men som jag ändå läste mer som roman än biografi, för mig som läsare hade det inte så stor betydelse om det hänt på riktigt eller inte.

Hermia sa...

I Arbetarbladet finns i dag en recension av Myggor & Tigrar som tar upp det du saknar, tror jag. Jan Sjölund har skrivit den intressanta texten som tyvärr inte finns på nätet ännu. Men titta senare www.arbetarbladet.se

Cornelia sa...

Tack för tipset. Den recensionen uttrycker bättre vad jag själv kände när jag läste. Jag har även hittat en recension i Ord & Bild nr 5 av Klara Bengtsson som är bra och nyanserad.