En kvinnas väg - Joanna Trollope

Joanna Trollope är en ny bekantskap. Jag är helt betagen av hennes sätt att beskriva människors relationer. Anne i En kvinnas väg är en frustrerad prästfru på den engelska landsbygden. Hon passar inte riktigt in i den gängse bilden av hur en prästfru bör bete sig vilket upprör församlingsmedlemmarna. Hennes inte helt lätta kamp för att leva ett sant liv är beskrivet på ett ömt och även humoristiskt sätt. När jag läste den tänkte jag hela tiden att det här är en bok som min mamma kommer att älska.

Förutom att det är en bra berättelse så tilltalar den min känsla för engelsk landsbygd (vi kan kalla det Midsomerkomplexet) som grundlades under tidigt 70-tal då jag tre somrar befann mej på språkresa och ridläger i en liten engelsk by i New Forest. Jag var fullkomligt hjärntvättad av engelska (och andra) hästböcker som detaljerat beskrev gymkhanas, garden parties, tea, scones, och miljön med slingriga små vägar, stenmurar och bokskogar. I Brockenhurt hamnade jag mitt i detta, i verkligheten. Det fanns. Stenkyrkorna (vi hade våra engelskalektioner i en av dem), garden parties med riduppvisningar, hattparader och tårttävlingar och alla dessa människor som skulle kunna ta plats i en roman av Joanna Trollope. Allt detta fanns.

Förutom att dessa minnen väcks till liv överraskar boken med ett inte helt väntat slut, vilket gör den ännu bättre.