Formatets betydelse

Jag kunde inte motstå Gabriella Håkanssons Hjärnmänniskan, och inte Irène Némirovskys Balen/Höstflugorna, och inte Claes Hylingers Hotell Erfarenheten.

Jag skulle bara titta lite, bläddra lite och sedan göra som vanligt, vänta till de kommer i pocket. Men när jag kände dessa läckra små volymer i min hand var jag fast. Jag kunde inte vänta, jag köpte alla tre på en gång. Det är något med formatet som tilltalar mej. Stora, tjocka, glansiga gör mej avskräckt (samt tar för stor plats) medan dessa små ligger så behändigt skönt i handen, ser så diskret tilltalande ut. I Hylingers och Némirovskys fall vet jag att jag inte kommer att bli besviken. Håkansson är en ny bekantskap, men redan när jag läste de första sidorna (i bokhandeln) kände jag mej säker.

Ett bokköp av detta slag är nästan lite rituellt. När jag kommer hem sätter jag mig vid köksbordet och plockar upp böckerna ur påsen. Jag lägger dem framför mej, vänder på dem en och en, pillar bort prislapparna, läser baksidestexter och innerflikstexter. Läser lite i början av varje bok och lite i mitten, bara för att få en känsla av vad som väntar mej. Sedan lägger jag dem i en hög bredvid sängen. Där får de ligga och vänta tillsammans med de andra olästa medan jag läser klart Storm över Frankrike av Irène Némirovsky.