måndag, december 31, 2007
Inferno - August Strindberg
Nog för att August hade ett Inferno, men han har ett underhållande sätt att beskriva det på. Egotrippad, javisst, men visst finns det självdistans och humor i denna bok. Ja, i alla fall när jag läste den fanns det det. Det var inte så svårt för Lena Einhorn att bräcka Birro med dokumentären i SVT igår. Den var helt OK. Beskriver en suverän förattare, men en jäkla knepig person att leva med. Det känns som om jag stött på typen någon gång, bara utan den försonande begåvningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Av din beskrivning känner jag att jag måste läsa om Inferno. Humorn och självdistansen undgick mig helt när jag läste den som lillgammal 14-åring (och det förvånar mig inte alls). Faktum är att jag blev litet mörkrädd och paranoid själv under tiden jag läste boken, och sedan besviken för att mitt eget liv inte var så fullt av hemliga tecken.
Om jag bara haft den här som motvikt:
http://www.strindbergandhelium.com
Tack för rolig länk... Vid 14 kanske man inte har så mycket självdistans som man får senare i livet....
Skicka en kommentar