Pompeji - Maja Lundgren

Jag vill åka till Pompeji. Jag vill gå i gränderna, känner dofter, smaka garum, läsa inskriptioner på väggarna. Tack vare debatten om Myggor och tigrar fick jag upp ögonen för Maja Lundgren. För att skaffa mig en rättvis bild börjar jag med den hyllade Pompeji. M&T tar jag sen. Jag är i alla fall helsåld på hennes sätt att levandegöra människorna i Pompeji.

Men jag blev lite konfunderad över en blyertsrättelse (i låneboken) på sidan 105 där den frygiska tonarten jämförs med dimackordet och där tonerna i en fyrklang anges vara C, F#, G# och A. Enligt rättelsen består dimackordet av små terser, vilket är korrekt. Däremot får man ingen klarhet i den frygiska skalan. Men enligt vad jag kan läsa mig till (se här) finns det dels den antika (gammalgrekiska) frygiska skalan, dels den kyrkotonala skalan, vilket inte är samma sak. Den gammalgrekiska frygiska skalan skulle i så fall gå från D till D med ett halvt tonsteg mellan andra och tredje tonen och mellan sjätte och sjunde tonen. Det innebär att en fyrklang med terser skulle bestå av en liten, en stor och en liten ters, inte tre små (som i dimackordet). Men så petig ska man kanske inte vara.

Här kan man läsa mer om Pompeji.