söndag, februari 03, 2008

Ensamhetens vin - Irène Némirovsky

Hélène i Ensamhetens vin hatar sin mor som är oförmögen att se henne och visa henne kärlek. Hennes far väljer att inte se moderns otrohet och ägnar alltmer av sin tid åt spekulationer och spel. Hennes enda vän är guvernanten, fröken Rose, som outtalat bekräftar Hélènes känsla av ensamhet, och vetskap om moderns svek. När fröken Rose försvinner ökar känslan av ensamhet och barnets rättmätiga förtvivlan över att inte få den moderskärlek hon har rätt till övergår i cynism och hat. Hon planerar att hämnas men brådmoget inser hon att hon kanske inte är bättre än modern. Personbeskrivningarna psykologiskt skarpa och miljöbeskrivningarna levande. Jag upplever slutet som hoppfullt, hon har blivit vuxen och tar steget ut i ett eget liv och hon är stark och inte rädd för att leva.

3 kommentarer:

Spectatia sa...

Härligt! Jag hade precis antecknat att jag ska köpa någon Némirovsky vid nästa bokbeställning.

Cornelia sa...

Då skulle jag rekommendera Storm över Frankrike.

Amoroso- Nu vill jag sjunga dig milda sånger sa...

Du fick mig verkligen att vilja läsa den här!