Fågelbovägen 32 - Sara Kadefors

Fågelbovägen 32 sträckläste jag med ett par avbrott för mat och sömn. Boken är en av de nyare böcker jag haft på attläsalistan (har återupptäckt mitt bibiliotek, jag reserverar och får ett mail när boken kommit in, suverän service).

Denna bok väcker tankar om godhet och varför man vill hjälpa andra. En tankeväckande och spännade bok.

Jag minns - Georges Perec

Jag minns är en liten bok som består av 480 korta noteringar, som inleds med "Jag minns". Georges Perec har tecknat ned minnesbilder eller fragment från tiden mellan hans tionde till tjugofemte år.

Det är en bok jag läser osystematiskt. Jag bläddrar fram och tillbaka, läser än här, än där och tar paus för att minnas själv. För det som händer är att dessa små anspråkslösa noteringar väcker mina minnen till liv. Jag minns plötsligt saker som legat i glömska länge. Jag minns detaljer, jag minns lukter, jag minns känslor, jag minns människor. De klickar fram som diabilder i huvudet i associationskedja bara jag kan förstå.

Jag antar att författaren förutsett att detta skulle hända eftersom det sympatiskt nog finns tio tomma sidor där man själv kan skriva sina "Jag minns...".

Flickan som lekte med elden - Stieg Larsson

Om man vill läsa något spännande, smart och inte så ansträngande så är Flickan som lekte med elden alldeles utmärkt. Det här är en sträckläsningsbok. Perfekt när man är hemma och lite sjuk och inte har så mycket annat för sig. Snäppet bättre än första delen i triologin Män som hatar kvinnor. Hjältinnan är suveränt och osannolikt oövervinnerlig och smartast av alla.

Dessutom fick jag lust att läsa Fermats gåta av Simon Singh.

Utmaning

Fick denna utmaning av Spectatia och efter mycket grunnade kommit fram till följande:

Hur många böcker äger du?
ca 900 - 1000 ( inklusive de som står i källaren)

Vilken bok köpte du senast?
Willem Jan Otten: Specht och Son

Vilken bok läste du senast?
Susanna Alakoski: Svinalängorna


Lista fem böcker som har betytt mycket för dig och som du har läst mer än tre gånger

Jag har nog inte läst någon bok mer än en gång men dessa i alla fall nästan tre och de håller för omläsing tre gånger tycker jag.

Väinö Linnas triologi har jag faktiskt läst tre gånger: Högt bland Saarijärvis moar, Upp trälar och Söner av ett folk. Läste den första gången i åttan efter rekommendation av vår lärare sedan två gånger till med ca 10 – 15 års mellanrum, det blir säkert ytterligare någon gång.

Jack Kerouac: The town and the city. Detta är en underbar kärleksförklaring till familjen och hemstaden och livet innan the beat generation. Läst två gånger. Nu blev jag sugen att läsa den en gång till.

Astrid Lindgrens barnböcker (de flesta): Jag har läst dem flera gånger som barn, flera gånger för min dotter när hon var barn och förhoppningsvis kommer jag att läsa dem för barnbarn så småningom.

Patricia Highsmith: Ediths dagbok. Om en kvinna som skapar i skenvärld i sin dagbok och tappar greppet om verkligheten. Minst två gånger.

Bodil Malmsten: Priset på vatten i Finistere. Inte tre gånger än men det blir. Så bra om man vill skratta så tårarna rinner.

Så får det bli. Skickar vidare till vem som vill.

Svinalängorna - Susanna Alakoski

Svinalängorna är en bok som börjar förrädiskt, jag tänker att det här verkar ju inte så farligt (som jag har hört att det ska vara). Men lite i taget uppenbarar sig det helvete Leena och hennes syskon lever i. Och då minns jag från min barndom skolkamrater som man inte alltid kunde gå hem till och leka, barn som alltid tackade ja när man sa: "Ska du med hem och fika?". Jag minns barn som luktade smuts och barn som hade fattiga kläder. Kanske hade de samma helvete, som bokens Leena. Det var något jag som barn aldrig kunde föreställa mej.

Jag tyckte mycket om boken för att den också visar den kärlek och ömhet som fanns mellan människorna och nyanserna mellan svart och vitt. Och att det är barnets röst som talar.

Never let me go - Kazuo Ishiguro

Never let me go grep inte tag så som jag hade förväntat mig. Jag blir mest irriterad över att de finner sig i sitt öde, att de inte när de blivit vuxna ens försöker rymma och leva ett annat liv. Jag har inte läst något av Kazuo Ishiguro förut, men har sett Återstoden av dagen och den tyckte jag var bra och gripande. Men även där blev jag frustrerad över att Anthony Hopkins roll är så låst. Fantastiskt skådespeleri men idén, nej det är inget för mig. Jag vill hellre läsa om dem som vågar ta steget och bryta mot det förväntade.

Hjärnmänniskan - Gabriella Håkansson

Läser Hjärnmänniskan just nu och den är så jäkla bra!

uppdaterad 2007-03-15
Har vi inte alla en liten hjärnmänniska inom oss, som säger saker vi aldrig skulle vilja eller våga uttala högt. De flesta håller den i styr och låter den inte ta över. Polityren håller den på plats. Men man kan fundera över vad ens hjärnmänniska har att säga en och vad den har att säga om en.

Babel-tips

Babel ikväll hade ett inslag med den brittiska författaren Jenny Diski. Jag blev så nyfiken på henne att jag genast beställde På tunn is och Främling på tåg.

Jag gillar när hon säger att hon tycker om att vara sysslolös, att hon inte tycker om att gå ut, att hon är en enstöring. Och att hon tycker om när saker ställs in.

Jag kan förstå sådana tankar.

För övrigt tycker jag att Babel tenderar att bli lite plottrigt och snuttifierat. Trettio minuter i veckan om litteratur. Det är inte mycket. Och det ger inte utrymme för några djupdykningar. Det är som en avsmakningsmeny med mycket små portioner. Nej jag vill ha längre program med mer djuplodande författarporträtt. Mer så som K special kan vara ( fredagar SVT2).

Natt och dag - Virginia Woolf

Natt och dag av Virginina Woolf har länge legat i olästa högen och verkade passande efter Ett rum med utsikt av E M Forster. Romanen utspelar sig i London före första världskriget. Katharine Hilbury våndas inför det förestående äktenskapet med William Rodney och slår upp förlovningen flera gånger. Hon känner sig inte förälskad i honom. Däremot har hon känslor för juristen Ralph Denham, vilket hon har svårt att erkänna för sig själv. Hon har också lust att leva sitt eget liv, studera matetmatik, inte vara bunden av förväntningar och konventioner. Allt detta gör att hon har svårt att komma tillrätta med sina tankar och det är många turer fram och tillbaka (väldigt invecklade turer, var det verkligen så det gick till på den tiden?) innan hon kommer fram till att hon inte ska gifta sig med William. Tur för henne tycker jag eftersom han uttalar sig så här om henne:

"Men för att göra henne rättvisa så är hon ändå ingen dumbom,- - - . Hon har god smak. Hon har sunt förnuft. Hon förstår vad man säger när man pratar med henne. Men hon är kvinna och därmed punkt."

Hur hon till slut väljer vet jag inte än. Blir det Ralph eller studier, eller går det att kombinera? Det får slutet utvisa. Jag ska läsa det sista nu.

Ett rum med utsikt - E M Forster

Ett rum med utsikt av Edward Morgan Forster har jag precis avslutat. Vilken tur att den nu kommit i en så bra svensk översättning av Maria Ekman. Jag irriterade mej inte på någonting alls. Och vilket ambitiöst appendix med fotnoter till alla hänvisningar (till konst, litteratur, musik, allt). Ja det ger verkligen något utöver själva läsupplevelsen. Filmen var bra... men kan inte på något sätt mäta sig med den inre film som spelas upp i mitt huvud.

Åh, vad jag älskar det subtila spel i konvenansens namn, utövat till fulländning av Lucys "förkläde" kusin Charlotte. Det händer verkligen inte mycket på ytan, och ändå händer det så mycket. Och jag längtar till Florens, till Rom, till England. Denna bok lockar verkligen fram mitt romantiska jag.

Ser till min glädje att Maria Ekman även översatt Virginia Woolfs Night and day, som ligger i min hög med olästa böcker. Det bådar gott.

Balen - Irène Némirovsky

Balen är ett litet mästerverk. Komprimerad och lysande. Den fjortonåriga Antoinette gör vad många bara tänker (följer ett infall), och lyckas med en ljuvlig hämnd när hon inte får vara med på balen som de nyrika och vulgära föräldrarna ska ordna. Jag slås av hur modernt hon skriver och hur självklara hennes karaktärer är. Och när jag har läst allt som hon har skrivit så finns det inget mer. Det är sorgligt.

Den hemliga historien - Donna Tartt

Kanske 15 år för sent för Den hemliga historien av Donna Tartt. Jag skulle varit yngre, närmare skoltiden (inte så cynisk). Jag har svårt att känna någon större sympati för dessa ungdomar, möjligen med undantag för Richard som ju hela tiden är något av en outsider. T ex när Richard säger att hans föräldrar är något inom olja vilket ju inte är helt fel - de äger en bensinmack. Hans strävan att bli godkänd är mycket mänsklig. Jag kan förstå tjusningen och känslan av utvaldhet, exklusivitet. Jag kan erinra mig liknande minnen från gymnasietiden, minnen av olika grupperingar, kotterier och vad man var tvungen att uppnå eller prestera för att platsa, kvala in. Ha läst rätt böcker, ha rätt antimode, känna rätt personer osv. Så visst finns det något i denna bok. Men för sent bara. Känns inte magiskt längre, mest sorgligt.

Äntligen bokrea!

Äntligen kunde jag vackla iväg till bokrean, lite varm (av spänning, inte feber) och laddad med pappersnäsdukar. Det här är vad jag kom hem med:

Hur jag läste böcker och lärde mej leva av Francis Spufford "en kärleksförklaring till barnböcker och deras magi, en oemotståndlig utforskning av läsandets tjusning och anatomi." Ja, det kunde jag inte motså, jag vet ju hur böckerna förgyllde och förtrollade min barndom.

Paradiset förlorat av Cees Nooteboom. En landsman, född i samma stad som jag. Har med åldern blivit mer och mer intresserad av nederländsk litteratur. Har definitivt en lucka att fylla där.

Smärtans ministerium av Dubravka Ugresic. Utspelar sig i Holland och det första kapitlet inleds med ett citat av Cees Nooteboom.

Sylvia Plaths dagböcker - jag gillar dagböcker mer och mer, de som skildrar kvinnors, särskilt skrivande kvinnors, liv.

Resa till Port Said av Lina Sjöberg, blev nyfiken på den när jag läste rescensionen i SvD.

Orbitór Väster vinge av Mircea Cartarescu har jag läst så mycket om bl a här att jag inte längre kan nöja mej med små smakprov, jag vill ha hela.

Dekanen av Lars Gustafsson. Borde väl ha läst del ett och två, men jag såg den här och blev nyfiken.

Fritt förfall av Birgitta Stenberg. Detta är hennes första roman, som hon skrev som 19-åring. Jag hoppas på lite Paris-nostalgi även om min vistelse där trettio år senare inte var tillnärmelsevis lika vild som hennes. (Detta var inte en rea-bok, kunde bara inte låta bli.)