Det femte barnet väcker många tankar.
Om moderskapet och det tabubelagda i att inte älska sitt barn.
Om barnet som en inkräktare, ett litet monster, först i moderns kropp, sedan i familjen, en främling, något ondskefullt.
Om våra svårigheter att hantera det vi inte kan förstå.
Om vår osäkerhet när våra invanda beteenden inte fungerar.
Om ömhet inför den svaga, den udda, den som försöker men inte räcker till.
Om rädsla inför det främmande.
Det ges inga svar på varför Ben är som han är, det är kanske inte heller det väsentliga. Utan kanske just att väcka dessa tankar.
söndag, januari 06, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Den här boken verkar så intressant av de anledningar du räknar upp. Jag hoppas att jag kommer att hinna läsa den snart, jag också!
Har också tänkt ge mig på något av Doris Lessing. Just nu är jag mest sugen på Den femte sanningen.
Har du läst den?
jenny b: jag tyckte den var gripande och tänkvärd
ela: nej, den har jag inte läst än
Skicka en kommentar