Jag läser Jenny för jag tycker mycket om Jonas Gardell. Jag tycker om att han inte är lagom och att han är upprörd och förgrymmad och inte någonsin blasé. Jenny är hjärtskärande och sann i sin grymhet. Så här går det till när någon blir offer för mobbning. Och skälen kan vara så simpla som dessa:
"De för korta rosa byxorna som hon hade på mellanstadiet och som hennes mamma förlängde med en blommig kant nertill.
Hårspännet.
Hennes stripiga hår.
Hennes skrattgropar.
Ni ser, det räcker till! Och det är bara början. Mer följer.
Att hon hade gamla föräldrar.
Att hennes mamma blev sjuk och dog.
Att hon hade ljusa ögonfransar. Det var äckligt förstås."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar