Försvunna barn och förlorade barndomar, övergivna barn och ensamma vuxna är de trådar som löper genom denna bok. En deckare förvisso men med fokus mer på de psykologiska skeendena inom varje människa än på jakten på mördaren.
Ibland vill jag läsa en deckare som avkoppling. Det jag kräver av en deckare är att språket inte ska vara så dåligt att jag irriterar mig hela tiden. Den här irriterade mig inte det minsta. Riktigt bra.
söndag, januari 27, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hans böcker tycker jag om. Jag läser deckare när jag behöver vila lite men tycker som du att det måste vara lite mer än bara vilken deckare som helst. Jag tycker om personerna i de här böckerna. De blir verkliga människor som kämpar på med sina liv. Precis som vi.
Jo, jag kan tänka mig att läsa fler av honom.
Skicka en kommentar